Finsk ugriska översättning till engelska

Finsk-ugriska språk existerar ett team besläktade tungomål inom den uraliska språkfamiljen liksom huvudsakligen talas inom skogsbältet ifrån vattendrag Ob samt västerut. dem finsk-ugriska språken existerar tillsammans tillsammans med turkspråken, baskiskan, kalmuckiskan, nentsiska, dem kaukasiska språken samt maltesiskan dem enda språken inom Europa såsom ej tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen.

inom allmänhet existerar dem finsk-ugriska språken kasusrika samt använder gärna agglutination.^[1] Huvudgrenar från närbesläktade tungomål inom den heterogena finsk-ugriska gruppen existerar dem östersjöfinska, samiska, volgafinska samt permiska språken inom den finska grenen, samt därför dem ugriska språken.

De maximalt kända finsk-ugriska språken existerar ungerskan (13,6 miljoner talare^[2]), finskan (5,2 miljoner^[3]) samt estniskan (1,1 miljon^[4]).

Dessa tre existerar dem enda finsk-ugriska språken vilket besitter ställning vilket nationalspråk.

Samiskan bildar ett samling ifall 10 språkvarieteter tillsammans med omkring 23 000 talare, såsom huvudsakligen bor inom Norge samt landet, dock även inom land i norden samt vid Kolahalvön. Liviskan existerar en nästan utdött tungomål inom Lettland, liksom existerar nära besläktat tillsammans finskan.

varenda andra finsk-ugriska tungomål besitter sina utbredningsområden inom nuvarande Ryssland.^[5]

I Ryssland finns inom enstaka bred distrikt försvunnen mot Kolahalvön språken votiska, ingriska (båda nästan utdöda), vepsiska (6 000 talare^[6]) samt karelska (128 000, främst inom den autonoma republiken Karelen^[7]).

enstaka ytterligare geografisk assemblage finns inom centrala Volgaområdet, var detta finns autonoma republiker tillsammans språken mordvinska (med 800 000 talare detta största finsk-ugriska språket inom Ryssland^[8][9]), mari (även kallat tjeremissiska, 600 000 talare^[10][11]) samt udmurtiska (565 000 talare^[12]).

Längre åt norr finns komi tillsammans varieteterna syrjänska samt permjakiska, såsom tillsammans äger ungefär 400 000 talare.^[13][14] Vissa författare betraktar syrjänska samt permjakiska liksom separata tungomål.

Öster ifall Uralbergen talas dem båda ob-ugriska språkenchantiska (eller ostjakiska; 12 000 talare^[15]) samt mansiska (eller voguliska; 3 000 talare^[16]) inom detta autonoma distriktetChantien-Mansien.

dem existerar ungerskans närmaste släktingar, dock ungerskan äger trängt många längre åt väster; chantiska, mansiska samt magyariska bildar tillsammans den ugriska undergruppen.

Språkträd

[redigera | redigera wikitext]

Det råder konsensus angående för att den uraliska språkfamiljen existerar väletablerad från den jämförande språkforskningen.^[17] Inom familjen finns nio väletablerade grupper^[a] likt fanns samt ett omfattar besläktade tungomål alternativt språkliga varieteter likt existerar närmare besläktade tillsammans varandra än några utomstående språk:

• samiska
• östersjöfinska
• mordvinska
• mariska
• permiska
• ungerska
• mansiska
• chantiska
• samojediska^[17]

Hur dessa nio grupper skall förbindas inom en binärt språkträd existerar omtvistat.^[17] Den sedvänja uppfattningen likt presenteras inom handböcker såsom Hajdú Péter (1975) existerar följande:

• uraliska splittrades inom samojediska samt finsk‑ugriska
  • finsk-ugriska splittrades inom ugriska samt finsk‑permiska
    • ugriska splittrades inom magyariska samt ob‑ugriska
      • ob‑ugriska splittrades inom mansiska samt chantiska
    • finsk‑permiska splittrades inom permiska samt finsk‑volgiska
      • finsk‑volgiska splittrades inom volgafinska samt finsk‑samiska
        • volgafinska splittrades inom mariska samt mordvinska
        • finsk‑samiska splittrades inom östersjöfinska samt samiska

Nedanstående språkträd existerar inom huvudsak baserat vid den traditionell uppfattningen, tillsammans vissa nordkalotts‑specifika tillägg rörande finska språkliga varieteter.

flera noder inom språkfamilj existerar likt nämnts ovan omstridda.^[17] Den samiska grenens ställning medges artikel svårutredd även inom gammal översikter likt Hajdú Péter (1975, sidorna 205–208). Dessutom äger språkträdsmodellens användbarhet samt giltighet ifrågasatts.^[18] ett ytterligare modell existerar vågmodellen, i enlighet med vilken (geografisk samt språkligt) något som ligger nära eller är i närheten språkliga varieteter påverkar varandra vid en sätt liksom förmå upphäva trädmodellens antagande ifall upprepade samt irreversibla tudelningar.^[18]

Den samojediska språkgrenen medtas inom detta segment trots för att den oftast räknas såsom ett systergrupp mot dem finsk‑ugriska språken inom den uraliska familjen.

Orsaken existerar för att den inledande förgreningen inom uraliska tungomål – mellan samojediska å en sidan samt finsk‑ugriska å den andra – ej existerar helt bevisad^[17].

”Språken” inom ovanstående register äger urskiljts tillsammans med skiftande kriterier. Vissa, likt magyariska, existerar tydligt avskilda avståndsspråk samt utbyggnadsspråk; andra existerar närmast dialekter tillsammans med obetydligt Abstand mot dem närmast besläktade. en tungomål vilket nutida finska existerar en utbyggnadsspråk såsom existerar takspråk ovan finska dialekter.

Dessa dialekter existerar inom initial struktur lika särpräglade såsom vissa finska varieteter vilket meänkieli, såsom räknas vilket en tungomål från skäl vilket delvis existerar politiska.

Finsk-ugriska ordjämförelser

[redigera | redigera wikitext]

Ett intryck från släktskapsgraden mellan enskilda finsk-ugriska tungomål ges från nästa tabeller tillsammans med utvalda finsk-ugriska ordjämförelser (lexikaliska jämförelser).

dem primära källorna mot dessa tabeller existerar den uraliska etymologiska ordboken från Károly Rédei (1988).

Den särskilda närheten mellan chantiskan samt ungerskan, vilka båda existerar ugriska tungomål, visar sig ej utan vidare ur tabellen, utan framträder inledningsvis då man tillämpar mer subtila lingvistiska tekniker.

Den finsk‑ugriska grenen från dem uraliska språken besitter etablerats inom huvudsak tillsammans lexikaliska information likt nedanstående ordjämförelser.^[17] Allmänt kunna sägas för att detta existerar svårt för att visa vid enstaka klar språkträdsstruktur bland dem finsk‑ugriska språken vid nivåerna mellan detta hypotetiska uraliska urspråket samt dem nio säkra grupperna såsom nämndes ovan.^[17]Fonologiska, morfologiska samt syntaktiska information ger otillräcklig ledning, i enlighet med undersökning såsom gjorts efter för att detta gammal språkträdets struktur etablerades vid 1800‑talet.^[17]

Finsk-ugriska ordjämförelser I: Substantiv

Betydelse	Finska	Estniska	Nordsamiska	Mordvinska	Mari	Udmurtiska	Komi	Chantiska	Mansiska	Ungerska
åder, sena	suoni	soon	suodma	san	šün	sen	sen	jan	tεn	ín
öga	silmä	silm	čalbme	sel'me	činca	–	sin	sem	šäm	szem
hjärta	sydän	süda	tšade	sedej	šüm	sulem	selem	šem	šäm	szív
huvud	pää	pea	–	pä	–	puŋ	pom	–	päŋ	fej, fő
hand	käsi	käsi	gietta	ked	kit	ki	ki	köt, ket	kät	kéz
blod	veri	veri	varra	ver	wər	ver	vir	wer	wür	vér
fot, ben	jalka	jalg	juolgi	jalgo	jal	–	–	–	–	gyalog[b]
knä, tråd	syli	süli	salla	säl	šəl	sul	syl	jöl	täl	öl
fisk	kala	kala	guolli	kal	kol	–	–	kul	kol	hal
lus	täi	täi	dik'ke	–	ti	tej	toj	tögtəm	täkəm	tetü
mus	hiiri	hiir	–	čejer	–	šir	šyr	jönkər	täŋker	egér
träd, trä	puu	puu	–	–	pu	pu	pu	–	-pe	fa
is	jää	jää	jieegŋa	ej	ij	je	ji	jöŋk	jöŋk	jég
vatten	vesi	vesi	–	ved	wət	vu	va	–	wit	víz
hus, hydda	kota	koda	–	kudo	kuδə	ka, ko	ka, ko	kat	–	ház

Finsk-ugriska ordjämförelser II: Verb, räkneord, pronomen

Betydelse	Finska	Estniska	Nordsamiska	Mordvinska	Mari	Udmurtiska	Komi	Chantiska	Mansiska	Ungerska
gå	mennä	mine	manna	–	mije	min	mun	men	min	menni
känna, veta	tuntea	tunde	dow'da	–	–	todi	ted	–	–	tudni
ge	antaa	anda	–	ando	–	ud	ud	–	–	adni
ett	yksi	üks	ok'ta	vejke	ik(te)	ok	et	it	ük	egy
två	kaksi	kaks	guokte	kavto	kok	kik	kik	kät	kit	két, kettő
tre	kolme	kolm	golbma	kolmo	kəm	kwin	kujim	koləm	korəm	három
fyra	neljä	neli	njaelje	nile	nəl	nil	nol	nelə	nili	négy
fem	viisi	viis	vitta	vete	wəc	vit	vit	wet	ät	öt
sex	kuusi	kuus	gut'ta	koto	kut	kwat'	kvat	kut	kat	hat
hundra	sata	sada	čuotte	sado	šüδə	su	so	sat	šat	száz
vem	ken	ke(s)	gi, kä	ki	ke, kü	kin	kin	–	–	ki

Äldsta belägg samt skriftspråk

[redigera | redigera wikitext]

Ungerskan existerar detta finsk-ugriska tungomål likt äger dem äldsta skriftliga beläggen.^[19] Efter dem inledande utspridda enstaka orden inom texter vid andra språk^[20] existerar en liktal ifrån omkring 1200 detta äldsta belägget^[19].

detta består från 38 delar samt besitter en räckvidd vid okänt mening. Omkring 1300 följer ett fornungersk Mariaklagan^[20] (en planctus)^[19], ett konstnärligt värdefull^[19] efterdiktning från enstaka latinsk skrivelse, detta inledande magyariska sammanhängande diktverket^[19].

Det äldsta karelska språkminnesmärket härstammar ifrån 1200-talet samt existerar ett många vykort ord skriven vid björkbark, Näverdokument 292.

Fornpermiska, enstaka tidig struktur från komi, fick vid 1300-talet genom missionären Stefan en eget alfabet, likt baserades vid grekiska alfabetet samt kyrilliska alfabetet.^[21] Den äldsta estniska boken trycktes 1525, dock äger ej bevarats. Den äldsta bevarade estniska texten existerar 11 sidor ur enstaka religiös kalender likt trycktes 1535.

Den finska litteraturen börjar 1544 Mikael AgricolasRukouskirja Bibliasta, samt 1548 följde hans översättning från Nya testamentet. dem äldsta samiska texterna härstammar ifrån 1600-talet.

Klassificeringens bakgrund samt den nutida diskussionen

[redigera | redigera wikitext]

Tidiga försök

[redigera | redigera wikitext]

De allra första exemplen vid för att man ansett för att dem tungomål likt idag kallas finsk-ugriska fanns besläktade går igen ända mot slutet från 800-talet.

Den nordnorske jorddrottenOttar berättar ifall likheten mellan samiskan samt karelskan nära Vitahavskusten.^[22][23] vid 1400-talet blev förbindelser mellan ungerskan samt chantiskan-mansiskan kända, visserligen troligen mindre vid lingvistisk bas än genom namnlikheten "Ugria" samt "Hungaria". Ytterligare viktiga stationer: 1671 anmärkte svensken Georg Stiernhielm den nära släktskapen mellan estniskan, samiskan samt finskan, samt dessutom insåg han ett avlägsnare förbindelse mellan denna assemblage samt ungerskan.^[22] 1717 konstaterade Johann Georg von Eckhart inom Leibniz' samlingsverk Collectanea Etymologica därutöver relationen mellan samojediskan samt dem finska samt ugriska språken.^[24]

Strahlenberg samt Schlözer

[redigera | redigera wikitext]

År 1730 klassificerade svensken Philip Johan von Strahlenberg dem finsk-ugriska språken tillsammans undantag från samiskan.^[24] kalenderår 1770 utvidgade den tyske historikern August Ludwig von Schlözer tillsammans med dem samiska komponenterna.^[24] Därmed fanns den inom detta väsentliga ännu idag accepterade indelningen från den finsk-ugriska språkfamiljen redan sex tid före William Jones berömda anförande, vilket lägger grunden mot den indoeuropeiska jämförande språkforskningen.

Sajnovics samt Gyarmathi

[redigera | redigera wikitext]

Ytterligare konsoliderande steg existerar dem arbeten vilket publicerades från ungrarna János Sajnovics 1770 samt Sámuel Gyarmathi 1799. Sajnovics gjorde ett jämförande forskning från ungerskan samt samiskan, Demonstratio idioma Hungarorum et Lapponum idem esse, var denne fäster speciell vikt nära grammatiska överensstämmelser.^[25] inom sitt verk Affinitas linguae Hungaricae cum linguis Finnicae originis grammatice demonstrata fortsätter Gyarmathi tillsammans Sajnovics teknik för att inom inledande grabb utgå ifrån grammatiska överensstämmelser, samt tillämpar den vid bota den finsk-ugriska språkfamiljen.^[26]

Nyare indelningsteser

[redigera | redigera wikitext]

Mot slutet från 1900-talet började vedertagna uppfattningar – likt tudelningen från finsk-ugriskan inom ett finsk-permisk samt ett ugrisk komponent – ifrågasättas.^[17] en vidare bekymmer existerar inordningen från samiskan.

nästa utsagor är kapabel räknas såsom allmänt accepterade:

Underenheter från finsk-ugriskan existerar

• Östersjöfinska (med finska, estniska, karelska, vepsiska, ingriska, votiska, liviska)
• Samiska (med 10 tungomål alternativt dialekter)
• Permiska (med udmurtiska samt komi) och
• Ugriska (med ungerska samt Ob-ugriska tillsammans chantiska samt mansiska)

Den lingvistiska bevisningen på grund av den ugriska enheten besitter demonstrerat sig existera ytterst svår samt besitter nyligen bestridits igen från Marcantonio 2002.^{[källa behövs]}

Ofta – dock ej från varenda vetenskapsman – sammanfattas mari samt mordvinska mot ett avdelning "volgafinska" samt östersjöfinskan tillsammans med samiskan mot "samisk-finska".

dem finsk-ugriska tungomål liksom ej hör mot dem ugriska besitter betraktats samt betraktas ännu från dem flesta vetenskapsman likt ett genetisk grupp "finsk-permiska språk".

Språklig karakteristik

[redigera | redigera wikitext]

Typologiska kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Typologiskt äger dem finsk-ugriska språken enstaka massiv bredd.

Ändå existerar vissa attribut förhärskande alternativt vitt utbredda: ett rik agglutinerandemorfologi^[1] tillsammans monosemantiskasuffix, särskilt en rikhaltigt kasussystem tillsammans med upp mot 20 kasus, grundordföljdSOV (i dem västliga finsk-ugriska språken ofta SVO genom påverkan ifrån andra språk), negation genom en flekterbarthjälpverb, ursprungligen ett små tendens till numerusmarkering, vokalrikedom, vokalharmoni samt stadieväxling.

Dessa kännetecken förklaras utförligare inom detta nästa.

Fonologi

[redigera | redigera wikitext]

I dem flesta finsk-ugriska tungomål ligger betoningen vid inledande stavelsen. Undantag existerar främst moksja-varieteten från mordvinskan, mariskan, dem permiska språken utom komi, samt dem samojediska språken.^[27]

Vokalharmoni samt vokalassimilation

[redigera | redigera wikitext]

Vokalharmoni existerar ett suffixvokals kvalitativa avhängighet från rotvokalen, inom vidare fras kvalitativ anpassning mellan vokalerna inom en mening.

Båda existerar vitt utbredda inom dem finsk-ugriska språken. detta existerar omstritt angående detta rör sig ifall en protouraliskt kännetecken. detta förmå röra sig ifall effekt ifrån turkspråk.

Suffixvokalen rättar sig efter rotvokalens kvalitet. inom detta kontext bildar /a, o, u/ å en sidan samt /ä, ö, y/ å andra sidan skilda klasser:

Exempel ifrån finskan:^[28]

• talo "hus", talo-ssa "i huset"
• kynä "fjäder alternativt penna", kynä-ssä "i fjädern alternativt inom pennan"

Från ungerskan:

• asztal "bord", asztal-ok "bord" (plural)
• szem "öga", szem-ek "ögon"

Liknande regler gäller ej bara inom finskan samt ungerskan, utan inom vissa dialekter från mordvinskan, mari samt dem ob-ugriska språken.

inom andra finsk-ugriska tungomål saknas dock vokalharmonin helt.

Strängt taget bör vokalassimilation skiljas ifrån vokalharmoni. Exempelvis assimileras obetonat suffix-e inom finskan mot den föregående vokalen.

• talo+hen > taloon "in inom huset" (h-et bortfaller dessutom)^[29]
• talo+i+hen > taloihin "in inom husen"

I ungerskan assimileras suffixvokalen inom ändelsen -hez kvalitativt (i sin rundning) mot den föregående vokalen:

• ház-hoz "till huset"
• kéz-hez "till handen"
• betű-höz "till bokstaven"

Stadieväxling

[redigera | redigera wikitext]

Stadieväxling innebär för att ett klusil inom start från enstaka öppen stavelse ändras ifall stavelsen blir sluten vid bas från ordböjning alternativt avledning.^[30][31]

Stadieväxling existerar främst ett samisk-finsk företeelse; detta finns även inom andra uraliska tungomål, dock detta existerar kanske ej fråga ifall en arv ifrån en urspråk, utan självständiga utvecklingar inom skilda språkgrenar.^[31]

Företeelsen exemplifieras denna plats tillsammans med finsk stadieväxling.^[c] inom fornfinska fanns stadieväxling strukturellt enkel: långa klusiler blev korta,^[30] samt korta klusiler blev homorganatonande frikativor.^[32] Långa ljud betecknas tillsammans med dubbelskrivning inom finska, samt korta tillsammans enkelskrivning.

inom denna register läggs genitivändelsen ‑n mot vid exempelorden till för att visa den stadieväxling såsom sker då andra stavelsen inom exempelorden blir sluten:^[30][32]

kk ＞ k	kukka : kukan	”blomma”
pp ＞ p	lippu : lipun	”flagga”
tt ＞ t	katto : katon	”tak”
k ＞ ɣ	jalka : *jalɣan	”fot”
p ＞ β	leipä : *leiβän	”bröd”
t ＞ ð	sota : soðan	”krig”

Det sålunda kallade ”starkstadiet” står mot vänster angående kolon samt ”svagstadiet” mot motsats till vänster, liksom inom kukka : kukan.

Symbolerna ɣ, β, samt ð förklaras inom Internationella fonetiska alfabetet. Fenno-ugristiken besitter traditionellt detta egna Uraliska fonetiska alfabetet vilket besitter symbolen ẟ istället på grund av ð.

Finsk-ugriska tungomål existerar ett assemblage tungomål inom den uraliska språkfamiljen vilket huvudsakligen talas inom skogsbältet ifrån vattendrag Ob samt västerut.

På bas från ljudutvecklingar samt assimilationer ändrades dem korta klusilernas stadieväxling betydligt, i enlighet med tabellen nedan.^[32][33][34] Märk för att ovanstående tabells tre sista rader bara visar dem korta klusilernas tillväxt mot en förhistoriskt alternativt tidighistoriskt etapp, medan nedanstående tabell på grund av fram utvecklingen mot nufinskan:

k ＞ ɣ ＞ 0	jalka : *jalɣan ＞ jalan	”fot”
p ＞ β ＞ v	leipä : *leiβän ＞ leivän	”bröd”
t ＞ ð ＞ l/r/d	sota : soðan ＞sodan (i standardfinska)	”krig”
lt, rt, nt ＞ lð, rð, nd ＞ ll, rr, nn	ilta : *ilðan ＞ illan; virta : *virðan ＞ virran; ranta : *randan ＞ rannan	”kväll; fors; strand”
mp ＞ mb ＞ mm	rampa ＞ *ramban ＞ ramman	”lam”
ŋk ＞ ŋg ＞ ŋŋ	saŋka ＞ *saŋgan ＞ saŋŋan (stavas sangan)	”handtag”
lke, rke, hke ＞ lɣe, rɣe, hɣe ＞ lje, rje, hje[d]	jälki (fornfinska *jälke) : *jälɣen ＞ jäljen; järki (fornfinska *järke) : *järɣen ＞ järjen	”spår; förnuft”
uku ＞ uɣu ＞ uvu (även yky ＞ yɣy ＞ yvy)	suku : *suɣun ＞ suvun	”släkt”

Tabellen visar bara utvecklingen från dem tre ljuden k, p samt t; detta stora antalet modell beror vid detta stora antalet specialfall, var k, p samt t står tillsammans tillsammans med andra ljud.

Det systembrytande^[e] standardfinska d‑ljudet existerar en läsuttal, vilket kommer från den gamla stavningen sodhan på grund av detta frikativa ljudet; dialekter äger soran, solan samt dylikt.

Agglutinativ morfologi

[redigera | redigera wikitext]

De finsk-ugriska språken använder agglutination inom bildning från former från nomen samt verb.

varenda språkets minsta betydelsebärande enhet (ordbildningselement) motsvarar då entydigt en betydelsekännetecken (till modell kasus, numerus, tempus alternativt person) samt dem enskilda morfemen radas omedelbart efter varandra.

Ett modell existerar finska taloissani (”i mina hus”), vilket innehåller dessa morfem:^[35]

Morfem	talo-	-i-	-ssa-	-ni
Betydelser	hus	pluralis	i	mina

Redan protofinsk-ugriskan plats en agglutinerande språk.^[36] Ändå finns detta ett fåtal gemensamma morfologiska markörer inom dem nutida finsk-ugriska språken.^[36] dem flesta kasussuffixen, pluralmärkena samt verbändelserna existerar innovationer, vilket äger bildats oberoende från varandra inom dem enskilda finsk-ugriska språken.^[36] Denna process kunna man delvis kvar följa historiskt, såsom nära bildningen från dem magyariska kasussuffixen ur deras fornungerska föregångare.

inom motsats mot indoeuropeiskan kunna man därmed ej rekonstruera någon grundlig gemensam morfologi på grund av finsk-ugriskan, såsom man skulle behärska kalla protofinsk-ugrisk. Detta besitter lett mot frågan angående man ovan viktig taget förmå nyttja den "jämförande historiska metoden" vid dem finsk-ugriska språken (Marcantonio 2002).

Nominalbildning

[redigera | redigera wikitext]

Kasus

[redigera | redigera wikitext]

Nomenskasus bildas inom finsk-ugriska tungomål uteslutande tillsammans suffix, ej tillsammans med prefix. en egenskap eller ett kännetecken, demonstrativpronomen samt räkneord visade ursprungligen ingen kongruens inom kasus samt numerus tillsammans med detta nomen liksom dem bestämmer.^[37]

• Ungerska: a négy nagy ház-ban "i dem fyra stora husen"

(a bestämd nyhet, négy "fyra", nagy "stor", endast substantivet ház böjs, på denna plats tillsammans med lokativändelsen -ban.)

Den finsk-samiska gruppen besitter dock gått ovan mot kongruens, beneath effekt ifrån dess indoeuropeiska omgivning, likt nästa modell ifrån finskan visar:

• pieni poika "liten pojke"
• piene-t poja-t "små pojkar" (plural pojat tillsammans stadieväxling)
• neljä-ssä iso-ssa talo-ssa "i dem fyra stora husen" (med vokalharmoni inom lokativändelsen -ssa)

Protouraliskan ägde åtminstone nominativ (omarkerad), ackusativ, ablativ, lokativ samt lativ (riktningskasus).

Detta protouraliska kasus betecknas vilket "primärkasus", samt varenda nybildningar inom enskilda moderna tungomål vilket "sekundära kasus". Antalet kasus inom dem moderna finsk-ugriska språken varierar ifrån tre inom chantiskan, sex inom dem samiska språken, 15 inom finskan^[f] samt 18 inom ungerskan. nästa tabell visar några typiska kasusbildningar inom tre finsk ugriska språk:

Finska	Komi	Ungerska	Kasus	Svenska
talo-ssa	kerka-yn	ház-ban	Lokativ	i huset
talo-i-ssa	kerka-yas-yn	ház-ak-ban	Lokativ	i husen
talo-sta	kerka-ýs	ház-ak-ból	Ablativ	från/ur huset

I beskrivningen från dem moderna språken äger dem sekundära riktningskasusen andra benämningar.

Kasusen likt indikeras tillsammans med ‑ssa samt ‑sta inom dem finska exemplen benämns inessiv samt elativ.^[38]

Som redan dessa ett fåtal modell visar existerar dem flesta kasussuffixen – på denna plats inom exemplet på grund av lokativ samt ablativ – tydlig inget gemensamt finsk-ugriskt arvegods, utan äger bildats ursprunglig individuellt inom senare tungomål.

Protofinsk-ugriska primärkasus

[redigera | redigera wikitext]

Följande tabell visar dem finsk-ugriska kasusändelser, vilket betraktas såsom protouraliska gemensamheter inom uralistiken. dem besitter idag – tillsammans undantag till den ändelselösa nominativen, genitiven samt ackusativen – endast enstaka perifer innebörd inom dem moderna finsk-ugriska språken.

Ändå besitter flera "moderna" kasussuffix bildats ur dem.

Protofinsk-ugriska primärkasus efter Hajdú 1987 samt Marcantonio 2002

Nr	Kasus	Suffix	Betydelse	nutida utbredning samt spår
1	Nominativ	-Ø	vem alternativt vad?	gemensam finsk-ugrisk
2	Genitiv	-n	vems?	finska, samiska, mari, mordvinska
3	Ackusativ	-m	vem alternativt vad?	samiska, mari, mansi
4	Lokativ I	-na /-nä	var?	vitt utbredd likt formant från nya kasus
5	Lokativ II	-t	var? (FU)	mansi, spår inom magyariska
6	Ablativ	-ta/ -tä	varifrån?	endast spår; utvecklat mot partitiv inom östersjöfinska språk[39]
7	Lativ I/Dativ	-ŋ/ -n	vart?	mansi, mordvinska
8	Lativ II	-k	vart?	Spår inom samiska, ingriska; vilket slutaspiration inom finska inledande infinitiven[40]

Abondolo 1998 visar väsentligen identisk schema likt Hajdú, dock sammanfattar några från dem formanter såsom existerar likartade.

Marcantonio 2002 utökar denna register mot numeriskt värde lativ /-a, -ä/ samt /-s/ samt enstaka ablativ /-l/, vilka dock endast existerar företrädda inom enskilda undergrupper från finsk-ugriskan. detta bör beaktas för att nästan varenda konsonantiska formanter till finsk-ugriska primärkasus förekommer även inom eurasiska tungomål likt ej existerar finsk-ugriska inom identisk alternativt ett likartad funktion.

Sekundära finsk-ugriska kasus

[redigera | redigera wikitext]

De flesta kasusändelserna inom dem moderna finsk-ugriska språken existerar ej ärvda ifrån en gemensamt protospråk, utan nybildningar inom enskilda språk.^[41] detta finns inom huvudsak numeriskt värde processer på grund av detta. till detta inledande användning från huvudsakliga formantier mot för att forma komplexare nybildningar, till detta andra användning samt omformning från nomen mot postpositioner samt slutligen mot kasusändelser.

Båda processer bör framträda tillsammans med några modell.

Så äger inom finskan nästa kasus bildats ur huvudsakliga formantier tillsammans med lokativa funktioner * /-s/, /-na/, /-ta/, /-l/ samt /-n/ :

Kasus	Exempel	Betydelse	Suffix	uppkommet ur
Inessiv	kala-ssa	i detta inre från fisken	-ssa	< * -s-na
Elativ	kala-sta	från detta inre från fisken	-sta	< * -s-ta
Adessiv	kala-lla	på fisken	-lla	< * -l-na
Ablativ	kala-lta	bort ifrån fisken	-lta	< * -l-ta

Artikeln finska ger ett grundlig överblick ovan detta finska kasusschemat.

ifrån ungerskan kommer nästa modell på grund av användning samt omgestaltning från substantiv mot postpositioner samt kasusmärken:

postposition	betydelse	härstammar ifrån	betydelse
ala-tt, al-á, al-ól	under, inunder, underifrån	< ural. *ala	utrymme beneath något
mögö-tt, mög-é, mögü-l	bakom, mot på baksidan, bakifrån	< finsk-ugr. *miŋä	plats på baksidan något
közö-tt, köz-é, közü-l	mellan, in mellan, ut mellan	< ungar. köz	mellanrum

Possessivändelser

[redigera | redigera wikitext]

De finsk-ugriska språken uttrycker tillhörighet mot ett individ (på svenska "min", "din" etc.) genom possessivsuffix.

identisk ändelser används ofta även till konjugation från verb (se nedan). nästa tabell visar dem rekonstruerade protouraliska formerna samt possessivsuffix inom finskan samt ungerskan.

Possessivsuffix inom finsk-ugriska språk

Num.	Pers.	Proto uraliska	Finskt possessivsuffix[42]	Ungerskt possessivsuffix
Sing.	1	*-m	-ni	-m, -am, -em, -om, -öm
2	*-t	-si	-d, -ad, -ed, -od, -öd
3	*-s(V)	-nsa/-nsä	-a, -e, -ja, -je
Plural	1	*-m+PL	-mme	-nk, -unk, -ünk
2	*-t+PL	-nne	-tek, -tok, -atok, -etek, -otok, -ötök
3	*-s+PL	-nsa/-nsä	-uk, -juk, -jük

Nominalkedjor

[redigera | redigera wikitext]

Komplexare nominalfraser (nominalkedjor) bildas inom dem finsk-ugriska språken efter många olikartade principer, dock reglerna till detta existerar fasta inom varenda tungomål.

likt modell bör denna plats åter finskan anges. detta ovan nämnda termen taloissani äger denna struktur: ordstam + [pluralmärke] + kasusmärke + [possessivmärke].

hus-PLURAL-INESSIV-POSS 1.sg.

hus-flera-i-mitt (bokstavligen)

"i mina hus"

• Finska: talo-i-sta-si "ur dina hus"

För varenda finsk-ugriska tungomål gäller nära possessivkonstruktioner ordningsföljden 'ägare före detta ägda':

• Finska: isä-n talo "faders hus", "faderns hus"
• Ungerska: János ház-a "Janos hus"

Verbbildning

[redigera | redigera wikitext]

I finsk-ugriska verb finns dessa grammatiska kategorier:

Diateserna (aktivum, passivum, medium) existerar ingen kategori likt gäller på grund av samtliga finsk-ugriska tungomål.

Konstruktioner tillsammans hjälpverb äger – mot modell inom finskan – uppstått inledningsvis beneath effekt ifrån germanska tungomål.

Några modell vid verbbildning ifrån finskan:

Det finska verbet laulaa "sjunga" inom presens indikativ:^[43]

Person	Singular	Plural
1	laula-n	jag sjunger	laula-mme	vi sjunger
2	laula-t	du sjunger	laula-tte	ni sjunger
3	laula-a	han/hon/den/det sjunger	laula-vat	de sjunger

Imperfekt bildas genom presensstam + inom + personändelse.

detta förekommer kontraktioner samt assimilationer, mot modell

• tule-i-n > tul-i-n ”jag kom”
• saa-i-n > sai-n ”jag fick”
• laula-i-n > laulo-i-n ”jag sjöng”
• laula-i > laulo-i ”han, denna, den, detta sjöng”

Perfekt samt pluskvamperfekt konstrueras tillsammans med detta konjugerade hjälpverbet ole + perfekt particip laula-nut:

• ole-n laula-nut "jag besitter sjungit"
• ol-i-n laula-nut "jag ägde sjungit"^[44]

Genom infogning från -isi- mellan verbstam samt ändelse indikeras konditionalis:

• puhu-isi-n "jag skulle tala"^[45]

Negativ-verb

[redigera | redigera wikitext]

Negation uttrycks tillsammans en konjugerbart negativ-verb, jämförbart tillsammans med omskrivningen inom engelskanI do not go.

mot modell inom finskan:

• mene-n "jag går"
• e-n mene "jag-gör-inte gå" (bokstavligt) → "jag går inte"

• mene-t "du går"
• e-t mene "du går inte"^[46]

Skenbart består en sammansatt verb vilket en mene från detta böjda negativverbet samt verbstammen mene‑, dock inom slutet från mene finns den ortografiskt icke utskrivna slutaspirationen, likt existerar ett rest från en förutvarande presensmorfem.^[46][47] Detta fornfinska presensmorfem plats ‑k, således En meme hette *En menek.

Slutaspirationen visar sig idag såsom geminering (fördubbling) från efterföljande konsonant alternativt glottal klusil (fonetisk symbol ʔ) före efterföljande vokal:^[47]

• En mene ssaunaan. ”Jag går ej in inom bastun.” (skrivs En mene saunaan.)
• En mene ʔOsloon. ”Jag far ej mot Oslo.” (skrivs En mene Osloon.)

Omskrivning på grund av ”ha”

[redigera | redigera wikitext]

"Ha" uttrycks genom "vara" tillsammans en lokativt kasus.

Finno-Ugric existerar översättningen från "finsk-ugrisk" mot engelska.

• Finska: isä-llä on talo "fader-hos existerar hus" (bokstavligt) → ”far äger en hus”; ”isä” står inom detta lokativa kasuset adessiv tillsammans ändelsen -llä.^[48]

• Ungerska: János-nak van egy ház-a "Janos besitter en hus"

(här dessutom enstaka tillbakasyftning vid ägaren genom possessivändelsen -a)

Ordföljd

[redigera | redigera wikitext]

Den ursprungliga finsk-ugriska grundordföljden inom satsen existerar SOV (subjekt-objekt-predikatsverb).^[49] Den existerar ännu regel inom dem ob-ugriska språken, samt vanlig, angående än ej obligatorisk, inom dem centrala finsk-ugriska språken inom Ryssland samt inom ungerskan.

inom dem östersjöfinska språken besitter den förändrats mot ordföljden SVO, troligen beneath påverkan ifrån indoeuropeiska språk.^[49]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Abondolo, Daniel (1988). The Uralic Languages. London samt New York: Routledge.
• Collinder, Björn (1962). införande mot dem uraliska språken. Finskan samt dess frändespråk. Stockholm: Natur samt kultur.
• Peter Hajdu (Hajdú Péter), Finno‑Ugrian Languages and Peoples.

  London 1975.

• Hajdú, Péter samt Domokos, Péter (1987). Die uralischen Sprachen und Literaturen. lågväxtväxt, Hamburg.
• Marcantonio, Angela (2002). The Uralic Language Family. Facts, Myths and Statistics. The Philological kultur, Oxford samt Boston.
• Rédei, Károly (1987). Uralisches Etymologisches Wörterbuch Bd inom. Finnisch-permische und finnisch-wolgaische Schicht.

  Ugrische Schicht. Budapest. Akadémiai Kiadó: Harrassowitz, O. ISBN 978-3-447-02735-9.

• Rédei, Károly (1988). Uralisches Etymologisches Wörterbuch Bd II. Finnisch-permische und finnisch-wolgaische Schicht.
  Översätt texter samt all dokumentfiler direkt.

  Ugrische Schicht. Budapest. Akadémiai Kiadó: Harrassowitz, O. ISBN 978-3-447-02820-2.

• Rédei, Károly (1991). Uralisches Etymologisches Wörterbuch Bd III. Finnisch-permische und finnisch-wolgaische Schicht. Ugrische Schicht: förteckning. Budapest. Akadémiai Kiadó: Harrassowitz, O. ISBN 3-447-03257-X.
• Sinor, Denis (1988). Handbuch der Orientalistik. Abt. 8, Handbook of Uralic studies, Vol.

  1, The Uralic languages : description, history and utländsk influences. Leiden: E.J. Brill. ISBN 90-04-07741-3.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]