Vad är en kronologisk berättelse

1. Händelser samt tidsperiod 1.1. introduktion Den berättartekniska analysen från berättelsers tidsdimension baserar sig vid ett implicit jämförelse mellan tiden såsom oss upplever den inom vår empiriska verklighet samt fiktionens period. Trots för att flera från den traditionell berättarteorins premisser samt metoder äger ifrågasatts, förutsätter man därför även inom nyare studier för att den saga likt återges bildar en kontinuerligt kronologiskt händelseförlopp, liksom sträcker sig ovan enstaka viss tidsperiod (Fludernik 2003:119, stuga 1980:20, Rimmon-Kenan 2001:243).

Detta temporala förlopp brukar benämnas tillsammans begrepp vilket den berättade tiden (erzählte Zeit, Müller 1968), historiens period (story time, Genette 1990), den representerade tiden (represented time, Sternberg 1978) alternativt den fiktiva tiden (fictive time, Mendilow 1952). i enlighet med Dolezel (1973:209) förmå historiens tidsdimension jämställas tillsammans den fysiska alternativt objektiva period vilket är kapabel bli mättad tillsammans med hjälp från tidsangivare samt kalendrar, vilken han beskriver likt ”a continuous flow with regular metrics”.

detta existerar denna klocktid alternativt kalendertid liksom fungerar liksom ett implicit bakgrund nära studiet från narrativa texters temporala dimension (Keesman-Marwitz 1987: 26-30). Den analoga relationen mellan detta likt Ingarden (1976:309) kallar den fysikaliskt-matematiskt bestämda världstiden samt den fiktiva tiden blir klar inom den berättartekniska analysen från berättelsens tempo, vilket förutsätter för att historien äger ett temporal utsträckning liksom är kapabel bli mättad inom minuter, timmar, veckor, månader samt kalenderår (Genette 1990:87, Müller 1968:247-268).

Beskrivningen från historien likt ett kronologisk sekvens förutsätter likaledes för att dem händelser såsom återger inom berättelsen kunna relateras temporalt mot varandra inom enlighet tillsammans med deras datering inom texten samt inordnas inom ett kronologisk tidsföljd. Historiens tidsdimension är kapabel således jämställas tillsammans en kontinuerligt temporalt flöde, liksom stuga (1980:20) beskriver liksom “the story in its most neutral, objective form eller gestalt, the story as it might have been enacted in real time and place, a seamless continuum of innumerable contiguous events”.

inom analyser från konkreta narrativa texter besitter man främst inriktat sig vid för att förklara dem tekniker vilket enstaka författare förmå nyttja sig från till för att vid olika sätt omstrukturera detta imaginära kronologiska flöde från händelser inom fiktionsvärlden (Bal 1994:79-81, Genette 1990:33-35, Korte 1985, Sternberg 1978: 8-10).

Berättelsens arrangemang från dem händelser såsom ingår inom historien alternativt fabulan är kapabel knytas mot begreppet intrig, d.v.s. händelserna såsom dem gestaltas inom detta konkreta verket (Chatman 1978: 43-44, Danow 1986:248-249). Chatman 1 (1978: 43) använder uttrycket ”the story-as-discoursed” på grund av för att beteckna hur händelserna är kapabel arrangeras alternativt disponeras inom en teaterpjäs alternativt inom ett långnovell, en term liksom han jämställer tillsammans med Aristoteles mythos.

inom litterära berättelsen förmå texten framställa händelserna inom ett ytterligare ordning än den ordning dem inträffade inom historien, ett utdragen tidsperiod kunna återges vid några ett fåtal rader samt händelser likt upprepades en flertal gånger inom historien kunna återges enstaka gång inom texten o.s.v. (Fludernik 2003:118-119).1 nära detta studium fungerar historiens tidsdimension främst såsom enstaka litteraturkritisk konstruktion, likt egentligen ej kunna jämställas tillsammans med tiden såsom oss upplever den inom vår empiriska verklighet.

Detta blir särskilt klart inom analysen från berättelsens duration (Toolan 2001:50-51). Trots för att man inom berättartekniska studier föreställer sig för att vissa textpartier (såsom partier tillsammans med ren dialog) uppvisar enstaka helt korrespondens mellan relaterat till händelser faktiska temporala hållbarhet inom historien samt deras språkliga återgivning existerar enstaka sådan temporal överensstämmelse inom realiteten närmast omöjlig för att nå inom litterär prosa (Fludernik 2009: 32-33, Pohler 1997: 116, 128, Schmid 2010: 200-201).2 Berättelser existerar mot sin natur diskontinuerliga samt selektiva; vissa händelser samt temporala faser inom återges inom detalj, medan andra händelser samt tidsperioder utelämnas helt, inom dem flesta fall därför för att dem saknar någon innebörd på grund av handlingen.

detta existerar därför mer betydelsefull för att prata ifall varierande grader från selektivitet samt komprimering än ifall någon helt korrespondens mellan bakgrund samt diskurs. ett allegori vilket skildrar olika faser inom en temporalt begränsat skeende vid en detaljerat sätt skapar en intryck från för att ge enstaka tidstäckande rapport från en moment inom handlingen, då detta tar längre period för att studera enstaka sådan övergång än ett summering.

Detta existerar emellertid egentligen ett illusion, eftersom detta ständigt existerar möjligt för att föreställa sig enstaka mer omfattande samt uttömmande rapport från olika element inom den fiktiva världen (Gibson 2009:2933, O’Neill 1994:39-41). 1 Jag kommer inom denna beskrivning för att fokusera vid litterära texter, vilka utgör diskursnarratologins främsta studieobjekt.

2 titta Pohler (1997:116) angående tanken för att ett beskrivning skrivelse kunna imitera någon äkta temporal duration: […] chronological time can never be perfectly represented in narrative struktur. The sentence ”John ran through the woods and over the bridge until he reached his grandma's house” fryst vatten a perfect example of the fact that time fryst vatten inherently omitted in narration.

It takes readers seconds to read the sentence, but it presumably takes John much längre to run through the woods. In addition, some time necessarily passes in between the moment John runs over the bridge and his actual ankomst at his grandmother's doorstep, and this time fryst vatten omitted from the narrative. 2 Det berättartekniska studiet från tidsaspekten inom ett kortroman alternativt långnovell baserar sig följaktligen vid jämförelsen mellan den narrativa texten såsom enstaka rad språkliga indikator samt enstaka uppsättning händelser inom enstaka representerad planet, vilka följer vid varandra inom enstaka viss ordning samt besitter enstaka viss imaginär utsträckning inom tiden.

tillsammans med andra ord: analysen baserar sig vid kontrasten mellan enstaka imaginär tidsdimension tillsammans med ett ytterligare imaginär dimension vilket brukar beskrivas inom begrepp såsom text-time (Rimmon-Kenan 2002:44) alternativt discourse-time (Chatman 1978:62). inom studier från berättelsens ordning syftar text-time alternativt discourse-time vid arrangemanget från parti inom den narrativa texten.

angående relaterat till händelser disposition inom texten ej överensstämmer tillsammans relaterat till händelser ordning inom den representerade världen betraktas detta liksom enstaka avvikelse ifrån historiens imaginära temporala flöde. då termerna text-time alternativt discourse-time används på grund av för att förklara berättelsens tempo alternativt längd syftar den dock ej vid ordningen mellan textsegment, utan vid den period detta tar för att studera enstaka viss passage: angående lästiden existerar mindre än den period såsom sägs förflyta inom fiktionstiden förmå man prata angående ett komprimering från historiens duration.

i enlighet med Rimmon-Kenan existerar både historiens ordning samt utsträckning samt berättelsens ordning samt utsträckning pseudo-temporala, dock denna menar för att jämförelsen mellan story-time samt text-time är kapabel användas såsom en redskap inom analysen, därför länge man existerar medveten ifall deras konventionella natur.3 Jag kommer inom nästa skildring för att främst inrikta mig vid den aspekt liksom berör berättelsens ordning alternativt tidsföljd.

Detta beror vid för att jag anser för att frågan ifall beskrivning tidsföljd är kapabel knytas mot en antal problemområden då detta gäller beskrivningen från berättelsens temporala struktur samt intrig. detta inledande problemområdet existerar narrativitet, d.v.s. dem attribut såsom skiljer åt narrativa texter ifrån andra texter likt även återger händelser.4 Kärnfrågan existerar inom detta fall om den upplevelse från rörelse vidare inom tiden vilket ofta förknippas tillsammans narrativitet bör tillskrivas den ordningsföljd liksom kunna rekonstrueras vid grundval från texten alternativt vid grundval från textens språkliga utformning.

inom standardteorin förknippas attribut liksom 3 titta Rimmon-Kenan (2002:46): We have already seen (pp. 16-17) that story-time, conceived of as a linear efterträdelse eller följd of events, fryst vatten no more than a conventional, pragmatically convenient construct. Text-time fryst vatten equally problematic. Strictly speaking, it fryst vatten a spatial, not a temporal, dimension.

The narrative ord as ord has no other temporality than the one it metonymically derives from the process of its reading. What discussions of text-time actually refer to fryst vatten the linear (spatial) disposition of linguistic segments in the continuum of the skrivelse.

En cirkulär sammansättning börjar tillsammans ett incident samt går sedan åter inom tiden på grund av för att förklara detta förlopp såsom ledde mot den start händelsen.

Thus both story-time and text-time may in fact be no more than pseudo-temporal. 4 titta Prince (2005:387-388) till enstaka presentation från begreppet narrativitet. 3 temporalt framåtskridande tillsammans med relaterat till händelser tidsföljd inom den rekonstruerade historien. Detta innebär för att textens konkreta utformning får enstaka sekundär innebörd, särskilt likt ”samma historia” ägde kunnat återges inom en flertal olika tidsföljder inom berättelsen.

sålunda länge detta existerar möjligt för att abstrahera kronologisk sekvens ur ett övergång alternativt ett historia förmå den betraktas såsom en beskrivning, oavsett hur samt inom vilken ordning händelserna återges inom berättelsen. Jag kommer för att ifrågasätta denna åtskillnad mellan form eller gestalt samt innehåll samt visa för att ikonisk temporalitet, d.v.s.

enstaka synkronisering mellan relaterat till händelser ordning inom den fiktiva världen samt deras ordning inom berättelsen existerar enstaka definierande egenskap hos narrativa texter, åtminstone vid den mikronarrativa nivån. en annat bekymmer likt jag kommer för att ta upp existerar dem i enlighet med min fras bristfälliga samt vaga definitionerna från ”händelse inom historien”.

Händelser samt deras ordningsföljd, duration samt frekvens existerar helt primär term nära studiet från berättelsens tidsdimension samt intrig.

då man ser närmare vid hur begreppet ”händelse” används inom berättartekniska samt litteraturvetenskapliga studier visar detta sig emellertid för att detta är kapabel äga enstaka mängd olika betydelser beroende vid sammanhanget. detta finns således ej någon konsensus angående vilket liksom bör betraktas likt enstaka ”händelse inom historien”.

Detta innebär för att litteraturvetare såsom utvärderar identisk historia är kapabel komma mot helt olika slutsatser angående dem temporala relationerna mellan historiens imaginära tidsförlopp samt relaterat till händelser ordning inom texten, något likt inom sin tur påverkar beskrivningen från handlingen samt dess sammansättning. avgränsningar mellan dem numeriskt värde analysplanen existerar även tämligen vaga samt även dem teoretiker vilket förespråkar enstaka klar distinktion mellan historien inom sig samt dess textuella representation blandar ofta samman kompositionella enheter inom texten tillsammans element inom den föregivet fristående historien.

detta sista problemfältet vilket jag kommer för att behandla berör distinktionen mellan berättelsens mikrostruktur samt dess makrostruktur, samt hur själva analysmetoden påverkas samt förändras nära övergången ifrån ett mikroanalys från tidsrelationerna mellan händelser såsom återges inom verbsatser mot studiet från tidsföljden inom berättelsen likt totalitet.

inom flera analyser från beskrivning tidsföljd, såsom Genettes forskning från tidsföljden inom vid spaning efter den tidsperiod likt flytt, ligger fokus vid berättelsens makronivå. inom Genettes fall existerar detta metodologiska omröstning förklarligt, tillsammans tanke vid romansvitens textuella räckvidd. då enstaka analysmetod likt utarbetats till större enheter inom berättelsen överförs mot den textuella mikronivån leder detta mot ett segmentering från texten samt en analysförfarande vilket i enlighet med min fras ger ett felaktig foto från berättelsers temporala struktur.

Jag kommer för att undersöka en segment inom Narrative Discourse (Genette1990:41-43), inom avsikt för att visa vid svagheten inom dessa många inflytelserika exempelanalyser, på grund av för att sedan ge ett textbeskrivning liksom i enlighet med min fras existerar mer adekvat 4 när detta gäller hur temporal ordningsföljd framträder inom enskilda episoder samt scener inom berättelsen.

Jag kommer slutligen för att behandla den temporala nivå samt innehållsliga nivå likt brukar kallas primärberättelsen (récit premier, Genette 1972:90, first narrative, Genette 1990:48), nutidshandlingen (Gegenwartshandlung, Lämmert 1956:44) alternativt detta narrativa nuet (narrative NOW, Chatman 1978:63), samt liksom tjänar såsom ett temporal baslinje inom förhållande mot olika typer från temporalt avvikande passager.

vilket Herman samt Vervaeck (2005:64) betonar existerar den huvudsakliga berättelsen ej detsamma vilket historien, eftersom den existerar märkbart inom texten samt dessutom ej innehåller samtliga historiens händelser. Primärberättelsen ligger således närmare texten alternativt den narrativa diskursen, såsom den definieras från Fludernik (2009:8): ”the narrative ord as we encounter it in the arrangement of sentences and paragraphs that we are reading”.

inom likhet tillsammans historien äger den emellertid även enstaka innehållslig dimension, eftersom den inbegriper enstaka räcka händelser alternativt episoder likt rör sig vidare inom tiden. Den huvudsakliga berättelsen existerar i enlighet med min fras primär analytisk nivå då detta gäller studiet från berättelsens tidsföljd, sammansättning samt intrig.

Detta existerar ett nivå liksom äger förbisetts inom den gängse berättarteorin, trots för att den agerar ett kritisk roll inom samtliga praktiska analyser konkreta litterära verk. Jag kommer därför för att diskutera olika aspekter från primärberättelsen samt dess relation mot övriga temporala nivåer inom berättelsen inom dem avslutande delkapitlen. 1.2. Ordningsföljd samt narrativitet Den aspekt från relationen mellan historiens period samt berättelsens tidsperiod liksom främst uppmärksammats inom den berättartekniska teoribildningen existerar den mellan relaterat till händelser kronologiska tidsföljd inom den representerade världen samt deras mer alternativt mindre ickekronologiska återgivning inom berättelsen.

Distinktionen mellan ett kronologisk saga samt enstaka potentiellt icke-kronologisk allegori äger inneburit för att man inom berättarteorin kopplat temporalt framåtskridande samt narrativitet mot relaterat till händelser ordningsföljd inom historien, snarare än mot deras konkreta representation inom texten (Reinhart 1984:781).5 Reinhart refererar mot Tomashevsky (1965:68) samt Rimmon-Kenan (2002:3), vilket definierar enstaka allegori liksom ett beskrivning inom vilken den underliggande historien alternativt fabulan existerar temporalt organiserad, vilket innebär för att tidsföljden s.a.s.

redan existerar inom den representerade världen. Denna tanke 5 Prince (2005:387-388) benämner denna egenskap narrativitet. han definierar narrativitet såsom ett räcka attribut såsom kännetecknar berättelser samt vilket utför för att oss kunna skilja mellan narrativa samt icke-narrativa texter. 5 uttrycks klart inom Tomashevskys (1965: 66-67) detaljer från fabulan likt ett kronologiskkausal sekvens från händelser såsom skulle äga kunnat återges inom sin ursprungliga ordning: ”in practice the fabula may be told in the actual chronological beställning of events”.6 Citatet ifrån Tomashevsky utrycker ett tanke såsom återkommer hos senare narratologer liksom Chatman (1978:20-26) samt Prince (1982:82), vilka båda förknippar narrativitet tillsammans med relaterat till händelser ordningsföljd inom den representerade världen.7 Smuts (2009:6) hänvisar inom sin översyn från distinktionen mellan saga samt diskurs mot Chatmans (1978:20) tanke för att historien utgör enstaka fristående struktur, vilket förmå realiseras inom en flertal olika medier: Chatman argues that the grund for thinking that such a distinction can be drawn fryst vatten what he calls the “transposability of the story,” which amounts to the notion that the same story can be told in a different way, even in a different medium.

For instance, one can change the beställning in which events are relayed in any given narrative: “Cinderella” could begin in media res—starting with the ballroom scen as the handsome prince pulls her close during their first dance, then flashing back to her ignominious floor-scrubbing past. […] We can rearrange the beställning of the redovisning, perhaps even reversing the beställning of revelation á la Memento (Christopher Nolan, 2000), but the story remains the same.

inom princip bör distinktionen mellan berättelsens numeriskt värde ordningar behärska tillämpas vid samtliga nivåer inom texten, vilket klart framgår inom dem modell man finner inom den berättartekniska litteraturen. Jansson (2002:19) illustrerar relationen mellan den kronologiska fabulan samt enstaka icke-kronologisk allegori tillsammans hjälp från nästa korta exempelpassage, vilken uppvisar detta likt denne kallar berättelsers dubbla temporalitet: Jag hostade läka natten.

Orsaken fanns för att jag ägde bearbetat med rök på grund av många dagen innan. 6 Jag äger följt Schmid (2010:184) samt ersatt Lemon samt Reis översättning story tillsammans med fabula. 7 titta Shen (1985:685) angående dem strukturalistiska studierna från narrativitet samt beskrivning struktur, en term vilket inkluderar handlingens temporala organisation: The position common to these theories begins with the basic assumption that a given story can be narrated in various ways but will nevertheless remain the same ”story”.

This heterogeneity in representing the same sequence of events (i.e.

the ”story”) belongs to what fryst vatten called the expression level, or alternatively, the ”surface” level [...] Therefore, a theory dealing with the structure of narrative does not have to include reference to the expression level. 6 Enligt Jansson (2002:20) utgör ovanstående del ett minimal historia eftersom den inbjuder mot distinktionen mellan ett temporal sekvens från händelser inom ett representerad planet (en fabula) samt den textuella återgivningen från dessa händelser.

inom den verklighet såsom skildras inom texten föregick rökningen hostandet inom tiden, dock berättaren besitter vänt vid den temporala ordningen genom för att presentera hostandet inom den start satsen samt rökningen inom den nästa satsen. Diskrepansen mellan dem numeriskt värde ordningarna utgör i enlighet med Jansson ett elementär förutsättning på grund av för att enstaka ord bör betraktas såsom enstaka historia.

han utesluter dock ej chansen för att enstaka allegori även förmå återge historiens händelser inom den ordning dem inträffade inom fiktionsvärlden (Jansson 2002:19): Jag rökte på grund av många den dagen. liksom ett resultat från detta hostade jag sedan bota nästa kväll. Oavsett hur händelserna återges inom texten möter passagerna dock dem minimala kraven på grund av ett beskrivning beskrivning, eftersom detta existerar möjligt för att abstrahera numeriskt värde kausalt relaterade händelser likt kunna inordnas vid ett temporal axel.

identisk tanke finner man hos Goodman (1980:103). denne utgår ifrån ett originalmening, tagen ifrån enstaka tidningsartikel, inom vilken textens ordning följer dem representerade relaterat till händelser ordning: Excalibur broke gods from the gate, took the lead bygd the far vända, then dropped back to fourth coming into the stretch, but rallied to win bygd a nose.

inom detta fragment uppträder ett beskrivning agent (hästen Excalibur) vars handlingar återges inom kronologisk ordning. Goodman ändrar sedan vid satsfragmentens textuella ordning samt syntax på grund av för att visa hur berättelser är kapabel framställa identisk händelseförlopp vid en flertal olika sätt. mot skillnad ifrån inom Janssons modell existerar dem återgivna händelserna ej särskilt förankrade inom tiden, dock man får föreställa sig för att varenda incident inträffar nära olika ospecificerade tidpunkter beneath loppet likt helhet: Excalibur won bygd a nose, though he was fourth coming into the stretch, after leading at the far vända, despite having broken gods from the gate.

Excalibur, though he broke gods from the gate, won bygd a nose after having dropped back to fourth, from the lead he had taken bygd the far vända. Excalibur won bygd a nose although, after breaking gods from the gate and taking the lead at the far vända, he had dropped back to fourth coming into the stretch. 7 De fyra citerade passagerna kunna i enlighet med Goodman utmärks likt likvärdiga miniberättelser.

Den enda skillnaden mellan dem fyra versionerna från historien angående Excalibur existerar för att verbsatsernas ordning sammanträffar tillsammans med relaterat till händelser ursprungliga tidsföljd inom detta inledande exemplet, medan dem passager såsom följer arrangerar händelserna inom ett ordning liksom avviker ifrån deras egentliga temporala ordning (Goodman 1980:103).

Goodman (1980:104) jämför sina egna ändringar från ordningsföljden mellan satsfragment inom enstaka citerad tidningsartikel tillsammans olika typer från temporalomkastningar inom litterär prosa samt inom filmer. Denna jämförelse leder honom mot slutsatsen för att relaterat till händelser arrangemang samt tidsföljd inom diskursen alternativt texten ej vid något sätt påverkar dess grad från narrativitet alternativt identitet såsom narrativa passager.8 Själva grunden på grund av hans resonemang existerar ju för att hans fyra exempelmeningar utgör likvärdiga minimala berättelser.

Den underliggande premissen för att detta existerar möjligt för att skilja mellan berättelsens innehållsplan samt dess uttrycksplan framgår klart från dem schematiska skisser från hur berättelsen är kapabel ändra vid historiens kronologi vilket man finner inom dem flesta berättartekniska handböcker. Samtliga analysmodeller utgår ifrån för att ett allegori återger enstaka sammanhängande räcka händelser liksom bildar enstaka naturlig temporal sekvens, såsom schematiskt kunna illustreras liksom A-B-C-D-E….

alternativt 1-2-3-4-5…, var varenda tecken alternativt siffra representerar ett incident liksom utspelar sig nära enstaka viss tidpunkt inom historien. Detta kronologiska temporala flöde förmå sedan ”förvrängas”, ”manipuleras” alternativt ”deformeras” vid olika sätt inom den konkreta berättelsen, t.ex. genom för att händelserna återges inom ordningen B-A-C-D…eller 2-1-3-5-4… (O’Neill 1994:42-43, Rimmon-Kenan 2002:46-47, Sternberg 1978:9).

Genette (1990: 35-36) beskriver dem temporalt avvikande passagerna vilket anakronier (anachronies), d.v.s. “various types of discordance between the two orderings of story and narrative”. liknande diskordanser förmå antingen ta formen från analepser (återblickar) alternativt prolepser (framåtblickar). Rimmon-Kenan (2002:46-47), såsom baserar sig vid Genettes modell, beskriver relationen mellan relaterat till händelser ordning inom fiktionsvärlden samt textens ordning vid nästa schematiska sätt: 8 Goodman (1980:104) jämställer explicit sina förändringar från originalmeningens meningsbyggnad tillsammans med reflektioner över det förflutna samt framåtblickar inom litterär prosa samt film: Cinema and literature alike would be severely handicapped if required always to report incidents in the beställning of their occurrence.

In sum, flashbacks and foreflashes are commonplace in narrative, and such rearrangements in the telling of a story seem to leave us not only with a story but with very much the same story. 8 If events a, b, c figure in the skrivelse in the beställning b, c, a then ‘a’ fryst vatten analeptic. If, on the other grabb, they appear in the beställning c, a, b then ‘c’ would be proleptic.

denna ger även enstaka mer uttömmande definition från hur den textuella framställningen förmå avvika ifrån historiens kronologiska ordning (Rimmon-Kenan 2002:46): An analepsis fryst vatten a narration of a story-event at a point in the ord after later events have been told. […] Conversely, a prolepsis fryst vatten ‘a narration of a story-event at a point before earlier events have been mentioned’.

Ovanstående redogörelse framstår liksom tämligen lätt samt självklar: historien består från en antal inbördes relaterade händelser vilka utspelar sig beneath ett viss tidsperiod samt följer vid varandra inom tiden. Dessa händelser är kapabel abstraheras ur texten, dateras, betecknas tillsammans med bokstäverna a, b samt c samt relateras kronologiskt mot varandra.

dem textsegment vilket representerar händelserna a, b samt c kunna likaledes dateras samt inordnas inom en schema såsom illustrerar textsegmentens spatiala disposition inom berättelsen. relaterat till händelser textuella ordning förmå sammanfalla tillsammans med den ordning dem inträffar inom fiktionsvärlden, dock den är kapabel även avvika ifrån denna ordning, vilket resulterar inom enstaka allegori likt avviker ifrån relaterat till händelser tidsföljd inom historien, vilket inom följd b, c, a alternativt följd c, a, b.

nära en närmare påseende finner man dock för att denna skenbart enkla redogörelse från beskrivning ordningsföljd baserar sig vid enstaka rad premisser likt sällan diskuteras inom den berättartekniska litteraturen, dock såsom äger enstaka kritisk innebörd till den konkreta textanalysen. på grund av detta inledande förutsätter den för att detta finns tydliga intersubjektiva kriterier liksom utför detta möjligt för att abstrahera en bestämt antal händelser ur enstaka beskrivning skrivelse, datera dem inom förhållande mot varandra samt tilldela dem enstaka siffra alternativt ett tecken.

Man måste vidare behärska etablera enstaka temporal nivå från händelser inom förhållande mot vilken dem daterade samt numrerade händelserna existerar temporalt avvikande förhållande mot övriga händelser inom följd. Currie (2008:35) finner dock Rimmon-Kenans mot synes enkla samt tydliga schema problematiskt, då detta ej ger någon vägledning angående hur man segmenterar dem textpartier såsom representerar a, c samt b inom olika temporala skikt: It suggests that analepsis requires only that the anachronous event be narrated after the event that proceeds it in the chronological sequence, and that prolepsis only requires that the anachronous event be narrated before the events that chronologically precede it.

Let me point out some of the many problems. In the first place, why should we not säga of the sequence b, c, a, that ‘b, c’ fryst vatten proleptic, or of the sequence c, a, b, that ‘a, ‘b fryst vatten analeptic? In other words, how do we assign 9 priority to one section which fryst vatten required for Genette’s distinction between first and second narrative, and which views the first one as Chronos and the other one as anachronous?9 vilket Bell (1999:10-11) klargör förutsätter Rimmon-Kenans redogörelse från beskrivning tidsföljd inom realiteten för att samtliga berättelser innehåller ett hierarkiskt överordnad temporal nivå var händelserna följer vid varandra inom kronologisk ordning inom texten, enstaka nivå likt denna inom Genettes efterföljd kallar den huvudsakliga berättelsen (first narrative, Rimmon-Kenan 2002:49).

detta existerar inom förhållande mot primärberättelsens rörliga nutidsposition liksom detta existerar möjligt för att urskilja reflektioner över det förflutna samt framåtblickar inom berättelsen. Detta framkommer dock ej inom Rimmon-Kenans skildring från analepser samt prolepser (Bell 1990:10): It fryst vatten not made explicit, but what Rimmon-Kenan must mean bygd analepsis fryst vatten ‘narration of a storyevent at a point in the ord after later events have been told in the first narrative’, and conversely for prolepsis ‘narration of a story-event at a point before earlier events have been mentioned in the first narrative’, otherwise her discussion of ‘first narrative’ fryst vatten superfluous, and her notion of anachrony utterly arbitrary.

inom likhet tillsammans Currie samt Bell anser jag för att den sedvänja analysmodellen på grund av studiet från beskrivning tidsföljd vilar vid ett svag metodologisk bas, ej bara då detta gäller studiet från anakronier. en elementär bekymmer existerar för att ”händelse inom historien” (story-event, RimmonKenan 2002:46) inom realiteten kunna definieras samt beskrivas vid en flertal olika sätt beroende vid analysens räckvidd samt den enskilda litteraturvetarens inriktning samt omröstning från analysmetod.

Detta innebär för att dem händelser såsom figurerar inom olika berättartekniska scheman samt definitioner ej existerar några vid förhand givna referenter, utan diskursanalytiska konstruktioner. Den andra svagheten inom studiet från berättelsens tidsdimension existerar för att man baserar sina definitioner samt analyser vid den nivå vilket Jansson (2002:19) inom sin översyn från distinktionen mellan bakgrund samt diskurs 9 titta även Monfort (2011:114) på grund av dem bekymmer liksom uppstår nära ett sådan schematisering från berättelsens ordningsföljd: This describes how events can be rearranged from a chronological sequence into a narrative one that may not be chronological.

Reordering has been characterized as producing a sequence, but there are problems with this view, because much structural resultat fryst vatten lost in the flattened representation of the sequence. An analepsis, for instance, fryst vatten not well represented bygd the sequence 3 4 5 1 2 6 7. The sequence of events that fryst vatten in the past, relative to the main sequence— the 1 2, in this case— fryst vatten actually embedded, but there fryst vatten no bevis of this when sju numbers are presented in a row.

10 kallar ”själva skeendet alternativt händelseförloppet liksom sådant”. Problemet tillsammans med ett sådan detaljer existerar för att den betraktar historien liksom något självklart, snarare än såsom enstaka mental rekonstruktion såsom existerar helt beroende från den nivå likt Jansson (2002:19) kallar ”händelseförloppets konkreta gestaltning samt dramatisering”.

detta existerar den konkreta narrativa texten samt dess utformning såsom skapar intrycket från för att följa en skeende såsom rör sig vidare inom tiden (eller en intryck från fragmentering samt stagnation, vilket existerar fallet inom vissa modernistiska romaner). på grund av för att behärska förklara hur en händelseförlopp är kapabel gestaltas tillsammans med språkliga medel måste man inledningsvis tydligare definiera vilket ”händelse” egentligen står till inom detta berättartekniska samt litteraturvetenskapliga studiet.

Jag kommer därför för att behandla denna fråga inom nästa segment, till för att sedan vandra vidare samt undersöka hur olika typer från temporala relationer mellan händelser samt komplex från händelser kunna uttryckas inom berättelsen. 1.3 Begreppet incident inom historien term liksom incident, incident, situation o.s.v. utgör enstaka helt huvud komponent inom studiet från berättelsens tidsdimension; jämförelsen mellan story time samt skrivelse time baserar sig ju vid förutsättningen för att dem händelser såsom ingår inom historien besitter ett viss ordning samt tidsutsträckning inom den representerade världen, liksom förmå jämföras tillsammans med deras beskrivning inom texten.

Trots detta betraktas historien samt dess element flera gånger liksom en stoff alternativt ämne vilket ej kräver någon närmare definition alternativt skildring. Man kunna tycka för att incident existerar en tämligen självklart term samt jag äger egen använt detta en flertal gånger inom föregående avsnitt. inom dem konstruerade miniberättelser vilket Jansson samt Goodman använder sig från existerar detta ej svårt för att känna igen dem representerade händelserna, då dem sammanträffar tillsammans med yttre handlingar såsom återges tillsammans med hjälp från handlingsverb.

då man ser mot hur litteraturteoretiker går tillväga då dem beskriver samt utvärderar handlingen inom konkreta litterära verk framgår detta dock för att incident likt analytiskt term existerar åtskilligt mer komplext än ett lätt yttre papper vilket för att bränna tobak alternativt hosta. i enlighet med Fleischman (1990: 97-100) besitter begreppet incident (event) egentligen ej analyserats samt beskrivits vid en tillfredsställande sätt, varken inom textlingvistiken alternativt inom berättartekniska studier.

Händelser behandlas inom flera berättartekniska framställningar såsom något likt existerar inom den empiriska verkligheten; händelser existerar något oss upplever alternativt något såsom inträffar inom våra dagliga liv. Fleischman (1990:99) menar tvärtemot för att enstaka incident existerar enstaka kognitiv konstruktion såsom oss använder till för att ge ett beskrivning form eller gestalt åt enstaka oupphörlig samt 11 odifferentierad ström från upplevelser.10 dem händelser likt utgör underlaget till berättartekniska analyser existerar därför ständigt språkligt alternativt narrativt gestaltade händelser, oavsett ifall dem baserar sig vid personliga erfarenheter (i muntliga vardagsberättelser) alternativt vid författarens fantasi (Fleischman 1990:99).

Fludernik (1996:335) hävdar för att incident existerar en många vagt term, vilket alltför ofta enbart associeras tillsammans med yttre handlingar.11 Ronen (1990:156-165) visar inom sin översyn från olika teorier kring beskrivning struktur för att händelser dels är kapabel ses vilket abstrakta narrativa enheter alternativt handlingsfunktioner vilka existerar gemensamma till en flertal texter inom enstaka given genre (såsom t.ex.

hjältesagor), dels såsom dem konkreta incidenter samt situationer vilket återges inom ett unik kortroman alternativt långnovell. vad gäller analysen från ett konkret berättelses tidsperiod samt intrig existerar detta incident inom dess mer konkreta innebörd såsom existerar maximalt relevant; på denna plats ligger ju fokus vid detta individuella verket samt dem temporala relationerna mellan satser samt textsegment likt återger enstaka alternativt en flertal handlingar alternativt händelser inom ett unik imaginär planet (Fludernik 2003:118, Keen 2003:100).

såsom jag redan konstaterat existerar dem händelser liksom förekommer inom ett allegori ständigt förmedlade via en medium. inom enstaka kortroman alternativt långnovell måste historiens händelser därför rekonstrueras vid grundval från deras språkliga gestaltning inom texten (Adams 1996:44-47, O’Neill 1994:34-36). ett implicit förutsättning till analysen från berättelsens papper samt temporala struktur existerar därför för att läsaren äger enstaka tillfälle för att producera sig ett någorlunda klar perception ifall vad såsom sker inom fiktionsvärlden, samt tillräckligt tillsammans temporala uppgifter till för att behärska inordna detta representerade skeendet inom ett tidsmässig samt rumslig ram samt producera sig ett perception angående dem enskilda relaterat till händelser inbördes ordning, temporala utsträckning samt frekvens (Schultz 2007:87-88).

detta finns dock berättelser var texten inom sig existerar därför vag samt motsägelsefull för att detta omöjligen går för att producera sig någon tydlig foto från en sammanhängande 10 titta Fleischman (1990:99): […] the event fryst vatten but a hermeneutic construct for converting an undifferentiated continuum of the raw information of experience, or imagination, into the verbal structures we use to talk about experience: narratives, stories.

11 titta Fluderniks (1996:335) kommentarer angående svårigheten för att definiera begreppet händelse: Even for ganska traditional narratives one can pose the question of what precisely constitutes the story, and what, in particular, constitutes an event within such a story. [...] As in historiography, the notion of event fryst vatten therefore singularly fuzzy one and cannot be limited to notions of external agency.

12 händelseförlopp inom enstaka realistiskt gestaltad planet (Fleischman 1990:295-301, Fludernik 1996:269-310, Richardson 2002:47-59). Även mer traditionell former från berättande förmå olika uttolkare äga varierande uppfattningar ifall vad såsom bör betraktas såsom händelser inom historien samt hur dessa händelser bör relateras temporalt samt kausalt mot varandra.

Detta innebär för att historien likt analytisk nivå existerar åtskilligt mer komplex samt receptionsberoende än den framstår inom den berättartekniska litteraturen (Perry 1979:39-40, Walsh 2001: 595-596). varenda redogörelse från dem temporala relationerna mellan saga samt diskurs bygger följaktligen vid hur man besitter tolkat samt segmenterat texten vid olika nivåer, samt existerar därför mer alternativt mindre subjektiv samt öppen till bedömning (Schulz 2005:63-64, Suleiman 1977:459-460).

Detta existerar dock ingen seriös svaghet, sålunda länge man uppenbart äger redovisat vilka kriterier man använt sig från vilket utgångspunkt på grund av textbeskrivningen. en nödvändigt inledande steg inom varenda undersökning borde därför existera för att närmare precisera vilket man avser tillsammans med incident samt sedan presentera tydliga intersubjektiva kriterier på grund av hur ett sats alternativt ett textpassage bör existera utformad till för att den bör uppfattas likt enstaka återgivning från ett alternativt flera händelser inom historien.

enstaka översyn från dem elementär berättartekniska studierna samt handböckerna visar för att detta egentligen ej äger utarbetats några liknande klara begreppsmässiga samt språkliga kriterier (Schultz 2005: 78-80). tillsammans med tanke vid begreppets centrala innebörd, både inom teorin samt inom den praktiska analysen, existerar dem elementär definitioner såsom ges anmärkningsvärt vaga samt allmänt hållna.

Rimmon-Kenan (2002:15) definierar t.ex. inledningsvis enstaka incident vilket ”a thing that happens” samt tillägger senare för att enstaka incident även är kapabel beskrivas såsom ”a change from one state of affairs to another”. Keen (2003:79) beskriver inom sin narratologiska handbok händelser vilket ”the things that happen in a narrative”.

identisk vaghet finner man inom Kafalenos undersökning från beskrivning kausalitet, inom vilken händelser intar ett helt huvud roll. Kafalenos (2006:1) definierar händelser helt kortfattat likt ”something someone does or something that happens”. Den begreppsmässiga vagheten blir särskilt klar inom analysen från berättelsens tidsföljd. Jag kommer därför för att ta denna specifika aspekt från berättelsens temporala organisation liksom utgångspunkt till för att visa hur elementär analysenheter vilket ”händelse inom historien” samt ”representerad händelse” inom den textanalytiska praktiken förmå äga en flertal olika samt ibland motsägelsefulla betydelser.

vid den maximalt elementära mikrostrukturella nivån förmå ”händelse” beteckna ett lätt kroppslig papper, vilket innebär för att enstaka incident är kapabel uttryckas tillsammans med en finit handlingsverb inom indikativ (van Dijk 1976:299-300, Herman 2002:28-33, 38-42).En sådan utgångspunkt existerar klar hos Toolan (2001:33) “the finite verb, in short, fryst vatten the unmarked, preferred and unexceptional vehicle for expression or realization of plot events”.

nästa del, tagen 13 från Hellbergs lärande från Pär Rådströms kortroman Ro utan åror förmå tjäna liksom modell vid hur händelser förknippas tillsammans personernas yttre handlingar, återgivna inom finita verbsatser (Hellberg 1998:101):12 denne öppnade dörren samt steg in inom hallen var denne tog från sig rocken samt hängde den vid den en från dem numeriskt värde hängarna.

Därefter öppnade han dörren mot liten köksdel samt satte vid den elektriska plattan samtidigt vilket han tillsammans med andra handen tände ljuset inom badrummet. Liknande sekvenser används såsom modell inom flera primär definitioner från beskrivning fiktion (Barthes 1971:6-11, 14-16, Carroll 2001:122, Toolan 2001:32). detta verkar såsom angående detta enklaste samt naturligaste sättet för att förklara texttypen historia existerar för att nyttja sig från ett vykort övergång tillsammans ett räcka huvudsatser inom preteritum, vilka återger mänskliga handlingar, oftast enkla fysiska handlingar snarare än mentala handlingar, såsom funderingar alternativt känslotillstånd.

dem verbsatser vilket ingår inom dessa modell existerar inom dem flesta fall dynamiska, d.v.s. dem betecknar situationer var detta sker någon struktur från tillväxt alternativt förändring inom historien. liknande satser samt passager äger i enlighet med Tomioka (1994:264-266) enstaka högre grad från vilket han kallar eventhood än passager tillsammans imperfektiva satser såsom återger habituella händelser alternativt status.

ett ytterligare typ från tillståndsförändringar liksom brukar anföras inom berättarteorin existerar tilldragelser (happenings), vilka antingen är kapabel artikel händelser var någon utsätts på grund av något (”han träffades från blixten”) alternativt händelser vilket saknar enstaka mänsklig agent (”fönstret slogs plötsligt upp”) (Chatman 1978:44).13 Handlingar utförda från mänskliga alternativt människoliknande agenter besitter dock enstaka högre grad från narrativitet, då berättelser normalt existerar fokuserade vid handlande agenter, snarare än vid naturfenomen (Björklund 1993:212-213).

Prototypiska narrativa partier förknippas följaktligen främst tillsammans med berättelsens dynamiska temporala dimension (Fleischman 1990:127-131, Jonnes 1990:61-62, Schmid 2010:2-5). dem narrativa partiernas dynamiska karaktär kontrasteras inom berättartekniska diskussioner tillsammans med texttypen beskrivning: narrativa 12 Hellberg (1998:101) beskriver den narrativa tidsföljden inom novell vid nästa sätt: Den kronologiskt strukturerade framställningen redovisar nästan genomgående händelser såsom följer omedelbart vid varandra, ibland tillsammans med smått pedantisk noggrannhet.

Prince ger nästa definition från ”händelse” inom A dictionary of narratology (2003:28): 13 A change of state manifested in DISCOURSE bygd a PROCESS STATEMENT in the mode of Do or Happen. An event can be an ACTION (when the change fryst vatten brought about bygd an agent: ”Mary opened the window”) or a HAPPENING (when the change fryst vatten not brought about bygd an agent: ”the rain started to fall”).

Along with EXISTENTS events are the fundamental constituents of the STORY. 14 satser återger handlingar samt händelser samt besitter därför enstaka inneboende temporal karaktär, mot skillnad ifrån beskrivande satser, likt skildrar objekt alternativt miljöer samt vilket därför kännetecknas från enstaka underliggande struktur såsom existerar statisk alternativt icke-temporal (Chatman 1990:9, Genette 1982:133).

flera tidiga berättartekniska definitioner samt beskrivningar från historien samt dess uppbyggnad, såsom Tomashevsky (1965:66-71) samt Barthes (1971:5-14, 1975), existerar huvudsakligen fokuserade vid yttre handlingar alternativt situationer.14 Inre mentala processer, såsom funderingar samt känslor, betraktas inom dessa studier likt ett aspekt från karaktärsskildringen, snarare än såsom händelser alternativt handlingar (Barthes 1975: 247, Palmer 2004:31-32).

inom nyare berättartekniska studier äger dock definitionen från incident inom historien utvidgats mot för att även inbegripa processer samt tillståndsförändringar såsom ej kunna iakttas utifrån (Ci 1988:23, Jonnes 1990:71, Schulz 2005:159). Huvudpersonernas idéer, minnen, insikter samt förändringar från själstillstånd utgör ett betydande sektion från handlingen inom dem flesta berättelser, då dem motiverar samt redogör deras yttre handlingar (Adams 1996: 33, van Dijk 1976: 103, Palmer 2004:31, 7677, Ryan 1986:319-324).

dem mentala alternativt subjektiva relaterat till händelser innebörd blir särskilt klar inom berättelser vilket fokuserar vid skildringen från karaktärernas inre relaterade till känslor tillväxt snarare än vid någon yttre intrig (Ci 1988:29, Herman 2002:36-37, 145-147).15 angående tankehandlingar är kapabel betraktas likt händelser inom historien bör även dessa behärska inordnas inom historiens temporala sekvens, inom den bemärkelsen för att dem är kapabel knytas mot ett viss tidpunkt alternativt tidsfas inom historien (Ci 1988: 23-24, Porter Abbott 2002:163, Sandström 1993:168-170).

Chatmans (1969) undersökning från Joyces kortroman Eveline existerar en försök för att tillämpa Barthes (1975) modell på grund av studiet från handlingens uppbyggnad vid enstaka modernistisk psykologisk allegori, var fokus ligger vid inre mentala processer snarare än vid dynamiska yttre handlingar samt tilldragelser. Chatman (1969: 28) hävdar inom sin utvärdering från Eveline för att mentala handlingar vilket ”musing”, ”reminiscing” samt ”rehearsing the decision to go” bildar stommen inom Tomashevskys modell vid motiv (vilka egentligen utgör sammanfattningar från innehållet inom textpassager) 14 inkluderar både tilldragelser samt handlingar: ”Evening comes”, ”Raskolnikov kills the old woman”, ”The hero dies” samt ”the letter fryst vatten received” (Tomashevsky 1965:67).

15 Schmid (2003:21) lägger mot en ytterligare kriterium, nämligen för att händelserna faktiskt bör äga skett inom fiktionsvärlden, vare sig detta gäller fysiska alternativt mentala handlingar: The first basic requirement of the event, inom föreslå, fryst vatten that its associated change of state must be factual, or real (real, that fryst vatten, in the ramverk of the narrated world).

It follows that changes of state that are wished for, imagined or dreamed, are not events. However, the real acts of wishing, imagining, or dreaming can qualify as events. 15 historien. han noterar dessutom för att dessa handlingar ej existerar direkt återgivna inom berättelsen; ”musing” samt ”reminiscing” existerar hans egna benämningar vid inre processer likt endast existerar underförstådda inom dem passager tillsammans tankeåtergivning liksom upptar enstaka större sektion från novellens start segment (Chatman 1969:17-18).

Relationen mellan textens ytstruktur samt händelser inom den fiktiva världen existerar inom detta fall ej lika självklar liksom inom exemplet ifrån Ro utan åror, då detta ej finns någon entydig överensstämmelse mellan språkligt formulering samt ett läsares imaginära rekonstruktion från handlingen. Cederholm (1986: 6) noterar för att detta existerar tämligen enkelt för att förklara samt parafrasera dem passager inom litterära texter liksom återger fysiska handlingar alternativt yttre händelser, medan passager vilket återger reflektioner samt känslor existerar mer svårgripbara samt svåra för att formalisera.

Reflektioner, minnen, känslor o.s.v. är kapabel självklart återges tillsammans med hjälp från verb liksom återger någon struktur från inre upplevelse, vilket innebär för att detta finns enstaka likvärdighet mellan språkligt indikator samt mental papper. inom narrativa texter existerar detta vanligt för att framställningen växlar mellan textsegment likt återger karaktärernas fysiska handlingar samt parti vilket återger deras idéer samt känslor, likt inom nästa översatta del ur den grekiska romanen Stou Chatzifrangou: då denne lade sig ned till för att vila, grävde denne inom sin själ vid djupet, liksom en sår, samt grubblade vid detta denne ägde gjort.

dock denne kände ingen lån. denne ägde inget uselt samvete, inför sig egen alternativt inför gud. dock han ägde dock ett dålig smakupplevelse inom munnen. han trodde för att han förstod varför. denne plats ej skuldfri inom andra människors ögon, eftersom denne gick emot deras vidskepelse samt fördomar. denne skakade vid axlarna, vilket angående denne ville skaka från sig allt detta.

Denna övergång inleds tillsammans med en verb liksom anger enstaka temporalt förankrad yttre papper, vilken följs från en parti såsom återger huvudpersonens känslor samt eftertankar. Den yttre papper vilket avslutar sekvensen är kapabel ses såsom en formulering på grund av hans beslut för att följa sin inre röst samt ej grubbla mer vid frågan.

Både dem fysiska samt dem mentala handlingarna är kapabel inordnas inom identisk temporala ram, eftersom dem inträffar nära enstaka viss tidpunkt inom handlingen. detta finns dock flera fall från tankeåtergivning var relationen mellan tankehandling samt språkligt formulering ej existerar lika ljus likt inom ovanstående modell.

ett textpassage likt saknar tankeverb kunna vid grundval från kontextuella samt stilistiska kriterier tolkas likt ett återgivning från enstaka tankehandling (”Eveline minns”). enstaka sådan övergång förmå inom sin tur äga en narrativt innehåll; ifall enstaka individ drar sig mot minnes incidenter inom detta förflutna samt ifall texten innehåller verb vilket återger dessa händelser framstår minnesmonologen vilket enstaka återgivning från händelser (Ryan 1986:320, Currie 2007:36, Life 1982:103-104).

Ryan (1986:320) beskriver denna typ 16 av passager vilket “any story-like representation produced in the mind of a character and reproduced in the mind of the reader”.16 detta textsegment likt inom Chatmans parafras noteras vilket händelsen ”att minnas” utgör en representativt modell vid ett sådan inbäddad historia. Liksom inom exemplet ifrån Stou Chatzifrangou inleds passagen tillsammans enstaka redogörelse från ett temporalt förankrad yttre situation, till för att sedan glida ovan inom ett återgivning från huvudpersonens funderingar samt minnen ifrån barndomen samt detta nära förflutna.

nästa övergång ingår liksom enstaka sektion från denna minnesmonolog: She sat at the fönster watching the evening invade the avenue. Her head was leaned against the öppning curtains and in her nostrils was the odour of dusty cretonne. She was tired. Few people passed. The man out of the gods house passed on his way home; she heard his footsteps clacking along the concrete pavement and afterwards crunching on the cinder path before the new red houses.

One time there used to be a field there in which they used to play every evening with other people’s children. Then a man from Belfast bought the field and built houses in it -- not like their little brown houses but bright brick houses with shining roofs. The children of the avenue used to play tillsammans in that field -- the Devines, the Waters, the Dunns, little Keogh the cripple, she and her brothers and sisters.

Ernest, however, never played: he was too grown up. Her father used often to hunt them in out of the field with his blackthorn stick; but usually little Keogh used to keep nix and call out when he saw her father coming. Still they seemed to have been rather happy then. Her father was not so bad then; and besides, her mother was alive. That was a long time ago; she and her brothers and sisters were all grown up her and mother was dead.

Tizzie Dunn was dead, too, and the Waters had gone back to England. Everything changes. Now she was going to go away like others, to leave her home…. vilket existerar detta egentligen såsom sker inom detta markerade segmentet, då utspelar sig händelserna samt hur utdragen tidsperiod upptar de?

Kronologisk är kapabel bland annat beskrivas likt ”i identisk ordning såsom tiden rör sig”.

Beroende vid ifall man uppfattar passagen vilket enstaka återgivning från ett unik mental papper inom Evelines ”här samt nu” alternativt vilket enstaka summering från olika yttre händelser inom hennes förflutna förmå man anlända fram mot olika slutsatser ifall historiens ordning samt utsträckning inom tiden (Toolan 2001:78).17 Detta framgår då man jämför Chatmans bedömning 16 Termen story existerar denna plats synonym tillsammans med historia (narrative), vilket framkommer från formuleringen ”story-like representation”.

17 titta Rimmon-Kenans (2002:51) presentation från denna övergång, var Evelines tankemonolog betraktas likt ett kognitiv samt känslomässig papper inom detta fiktiva nuet: Thus, if we sammanfattning the story from the ord, such events as playing with other people's children […] or being respected in the new country […] will probably appear twice: once as an occurrence in the past or a projected occurrence in the future, and once as a part of a present act of 17 av handlingen inom Eveline tillsammans Scholes (1982:92-95), liksom använder identisk övergång till för att tillsammans med hjälp från Genettes teknik förklara ”the beställning of framställning of the events in ‘Eveline’”.

Chatman utgår inom sin granskning från novellens start del ifrån den omgivande narrativa kontexten inom handlingens nutid (det existerar natt samt Eveline sitter nära sitt glugg samt tittar ut vid gatan) samt passagens berättarmodus (tankeåtergivning). denne betraktar därför Evelines tankehandling vilket enstaka sektion från den bakgrund liksom återges inom novellens start sektion.

Hans skildring från novellens papper fokuserar vid huvudpersonens inre teaterpjäs, hennes minnen, reflektioner samt känslor inför beslutet för att lämna sin släkt samt följa tillsammans med fästmannen mot Argentina (Chatman 1969:19-20, Toolan 2001:25).18 Chatman går ej särskilt in vid tidsdimensionen inom sin utvärdering, dock vid grundval från hans skildring kunna man anta för att han betraktar avsnittet inom sin totalitet liksom enstaka scenisk återgivning från Evelines tankehandling inom fiktionens nutid, vilket innebär för att verbsatsernas ordning återspeglar olika stadier inom hennes inre resonemang.19 Scholes å andra sidan fokuserar vid tankarnas semantiska innehåll samt dem temporala relationerna mellan dem händelser liksom återges inom passagen.

inom hans utvärdering existerar detta ej Evelines minnesakt likt utgör ett incident inom historien, utan dem olika incidenter ur detta förflutna likt denna drar sig mot minnes samt den kommande denna föreställer sig. Även angående Scholes noterar för att innehållet förmedlas via Evelines kännedom, utvärderar han passagen liksom ifall den vore enstaka objektiv återgivning från olika yttre händelser inom ett kronologisk saga, snarare än ett subjektiv minnesakt beneath en temporalt odefinierat moment inom Evelines nutida liv.

denne inordnar därför innehållet inom dem verbsatser liksom ingår inom avsnittet inom en temporalt schema på grund av för att visa hur berättelsen växlar mellan Evelines nuvarande situation samt olika perioder inom detta förflutna samt inom framtiden (Scholes 1982:93-94).20 vid grundval från den temporala analysen finner denne för att den start sektionen inom Eveline uppvisar en komplext temporalt arrangemang, vilket uppenbart avviker ifrån relaterat till händelser naturliga kronologiska ordningsföljd inom den representerade världen.

remembering, fearing or hoping. It fryst vatten because of the present cognitive or emotional act that such events retain, at least partly, their ‘normal’ place in the first narrative. 18 titta Rimmon-Kenan (2006:13) angående Chatmans analys: While the begrepp used to refer to actions in the external world in proto-narratological theories like Propp's (1968, orig.

1928), it has later komma to include internal occurrences like falling in love, thinking, hesitating (see, for example, Chatman’s analysis of Joyce’s Eveline 1969). 19 titta Chatman (1978:66-67) till ett mer detaljerad samtal angående relationen mellan historiens tidsperiod samt berättelsens period inom passager tillsammans med tankeåtergivning. 20 inom Scholes (1982:93-94) finns en detaljerat schema ovan historiens tidsföljd samt dess beskrivning inom novell.

18 Det såsom inom teorin framstår såsom ett objektiv jämförelse mellan berättelsens innehållsplan samt dess uttrycksplan visar sig artikel delvis beroende från den enskilda uttolkarens referensramar samt avsikt. Beroende vid hur man tolkar dem språkliga tecknen är kapabel identisk del antingen betraktas liksom ett kronologisk återgivning från ett räcka mentala handlingar beneath enstaka temporalt begränsad tidsperiod inom huvudpersonens nutid alternativt såsom ett icke-kronologisk exposé ovan en flertal yttre händelser likt kunna knytas mot olika tider samt platser inom hennes liv.

dem olika beskrivningarna från relationen mellan händelserna samt deras beskrivning inom texten beror just vid passagens komplexa temporala struktur. Samtidigt likt den återger ett tankehandling inom detta berättelsens nutid äger den en narrativt innehåll vilket hänför sig mot händelser samt situationer likt kunna lokaliseras mot ett tämligen vagt definierad tidsperiod inom detta förflutna (Currie 2006:36).

vid identisk sätt kunna karaktärernas talhandlingar äga en narrativt innehåll, något såsom ger även dessa passager ett dubbel temporal ställning eller tillstånd (Adams 1996:20-21, Jordan 2001:116-117, Martinez-Bonati 1981:29-30). Exemplet ifrån Eveline visar uppenbart för att sättet vid vilket händelserna återges inom berättelsen påverkar både vår upplevelse från deras temporala ordningsföljd inom historien samt deras ordningsföljd inom berättelsen.

flera analyser från beskrivning tidsföljd samt duration tar ej hänsyn mot den komplexa relationen mellan textens språkliga utformning samt dess narrativa innehåll utan reducerar historien mot en neutralt temporalt flöde, vars tidsföljd samt duration inom princip existerar oberoende från hur samt inom vilket kontext detta presenteras inom texten.21 ett ytterligare komplikation likt jag redan äger berört existerar för att ”händelse inom historien” kunna referera både mot händelser vilket återges inom enskilda verbsatser samt mot makrohändelser vilket kunna omfatta kurera textpassager (Schulz 2005:78-81).

dem elementär definitioner vilket man finner inom den berättartekniska litteraturen baserar sig främst vid dem konkreta mänskliga handlingar vilket återges inom verbsatser inom dialoger: fysiska handlingar, tankehandlingar samt talhandlingar (Chatman 1978:44-45, Cohan-Shires 1988:53-54). inom flera narratologiska framställningar samt analyser finner man dock för att termen incident inom praktiken även kunna beteckna all komplex från representerade handlingar samt situationer (Cohan Shires 1993:5961, Dermitzakis 2000:71, Harshav 1988:639, Rimmon-Kenan 2002:13-14).

Cohan-Shires (1988:59) menar t.ex. för att ”balen vid Netherfield” inom Austens Stolthet samt fördom utgör ett Denna utgångspunkt formuleras klart från Tomashevsky (1965:22): 21 The place in the work in which the reader learns of an event, whether the data fryst vatten given bygd the author, or bygd a character, or bygd a series of indirect hints-all this fryst vatten irrelevant to the story.

19 händelse inom handlingens makrostruktur. Termen ”händelse” syftar på denna plats vid innehållet inom en större parti inom texten, likt kunna täcka enstaka längre alternativt mindre tidsperiod, samt såsom även innehåller icke-narrativa element, såsom beskrivningar samt kommentarer. Termen ”händelse” betecknar på denna plats den enskilda läsarens alternativt analytikerns översikt från enstaka mängd händelser vilket tillsammans bildar enstaka makrohändelse vars titel syftar vid enstaka social tillställning, snarare än vid någon enstaka mänsklig papper.

1.4 Händelsers representation inom texten Utifrån ovanstående resonemang förmå man dra slutsatsen för att ”händelse inom historien”, liksom inom teorin framstår likt en relativt oproblematiskt term, existerar enstaka kategori tillsammans med flera underkategorier. Problemet existerar för att man inom berättartekniska samt litteraturvetenskapliga studier ofta använder termen utan för att specificera vilken underkategori man åsyftar.

detta innebär för att detta ej finns någon klart etablerat samband mellan dem litteraturteoretiska term vilket hänför sig mot berättelsens innehållsplan, såsom incident alternativt motif samt språkliga element samt strukturer (Herman 2002:10-11, Sosnoski 1981:258-260, 266-271).22 inom flera fall framstår själva indelningen från berättelsen inom en innehållsplan samt en uttrycksplan likt problematisk, framför allt därför för att den teoretiska distinktionen mellan ”händelser inom historien” samt ”händelser inom berättelsen” visar sig tämligen svår för att upprätthålla inom praktiken.

Dessa svårigheter blir tydliga inom berättartekniska studier, var man flera gånger använder identisk terminologi till för att referera mot berättelsens innehållsplan vilket mot dess textplan. en modell existerar användningen från begrepp såsom scen samt episod, var detta ofta ej framgår angående dem syftar vid enstaka uppsättning händelser inom den föregivet autonoma samt icke-språkliga historien alternativt vid enstaka viss kompositionell avdelning inom diskursen alternativt texten.

van Rees (1986:115) anger nästa del ifrån Genette (1990:35) likt en modell vid hur identisk begrepp används på grund av för att beteckna både element inom historien samt element inom berättelsen: 22 motiv existerar Tomashevskys (1965:70) benämning vid historiens minsta beståndsdelar. denne utför enstaka distinktion mellan statiska samt dynamiska motiv: Descriptions of natur, local color, furnishings, the characters, their personalities, and so on – these are typically static motifs.

The actions and behavior of the main characters are typically dynamic motifs. 20 …when a narrative parti begins with an indication like ”Three months earlier,…” we must take into konto both that this en plats där en händelse inträffar ofta inom teater eller film comes after in the narrative, and that it fryst vatten supposed to have komma before in the story… inom inledande ledet (”this scene”) refererar den litteraturkritiska termen scen mot en element inom verkets sammansättning, vilken upptar en antal rader alternativt sidor inom texten, medan identisk begrepp inom detta andra ledet (”it fryst vatten supposed”) refererar mot ett situation inom den representerade världen, liksom tillsammans med Genettes (1990:27) egna mening utgörs från handlingar samt situationer ”taken in themselves, without regard to the medium, linguistic or other”.

angående historien verkligen existerar oberoende från dess skildring inom berättelsen är kapabel den rimligtvis ej bestå från scener, vilka utgör element inom den litterära textens komposition.23 identisk tvetydighet präglar Genettes användning från termen episod (episode), liksom omväxlande betecknar en visst parti inom texten samt enstaka uppsättning händelser inom historien (Genette 1990: 44,49, 86).

Svårigheten för att inom den litteraturkritiska praktiken hålla fast nära den teoretiska distinktionen mellan ”händelserna inom sig” samt deras textuella återgivning blir även klar inom Bals (1994:212) skildring från temporala luckor alternativt ellipser inom berättelsen: Elimination causes gaps in the sequence of chronology. A period of time fryst vatten skipped, often without being noticed bygd the reader.

What has been eliminated? That fryst vatten, of course, a nonsensical question. The fabula fryst vatten, after all, ingenting but the representation of a series of events. Den markerade formuleringen existerar intressant, på grund av på denna plats frångår Bal sin personlig presentation från fabulan vilket enstaka sorts narrativt råmaterial liksom förmå gestaltas vid en flertal olika sätt inom olika medier.

inom stället ser man hur fabulan faktiskt sammanträffar tillsammans med berättelsen; inom dem gängse definitionerna existerar detta ju berättelsen, såsom definieras vilket återgivningen från enstaka räcka händelser. Bal skulle lika gärna äga sagt ”the narrative fryst vatten, after all, ingenting but the representation of a series of events” utan för att innebörden från hennes uttalande ägde förändrats.24 23 titta van Rees (1986:115) anmärkning angående Genettes användning från termen scen: From a methodological and a theoretical viewpoint, it fryst vatten fatal to narratology that such formulations are characteristic not only of the definitions of narratological notions, but also of their use.

The socalled 'levels' or 'aspects' which Genette wishes to distinguish, and which are supposed to designate the alleged properties, are systematically mixed up. 24 inom ett senare utgåva använder Bal (2017:180) enstaka ytterligare beskrivning, vilket stämmer förbättrad överens tillsammans med hennes personlig definition från fabulan (Bal 2017: The fabula fryst vatten, after all, ingenting but the series of events that are mentioned.

21 Med tanke vid dessa glidningar mellan olika analytiska nivåer förmå man fråga sig ifall detta överhuvud taget existerar möjligt alternativt ens nödvändigt för att föreställa sig historien samt dess temporala dimension såsom ett helt separat nivå, särskilt såsom distinktionen ej verkar spela någon kritisk roll inom den textanalytiska praktiken.

Adams (1996:40-47) hävdar inom sin bedömning från den narratologiska analysmetoden för att detta existerar fullt möjligt för att förklara berättelsens innehåll alternativt papper utan för att föreställa sig någon helt fristående uppsättning från icke-representerade händelser samt situationer. han menar för att dem enda händelser vilket existerar från nyfikenhet på grund av den berättartekniska analysen existerar berättade alternativt representerade händelser.

då narratologer samt litteraturvetare talar angående händelser inom historien, t.ex. då dem parafraserar innehållet inom ett allegori alternativt samtalar om dess papper, syftar dem i enlighet med Adams (1996:47) vid element inom diskursen, vilka förmå abstraheras tillsammans med hjälp från vad denne kallar ”traditional methods of formalism”.

Adams ger ej någon skildring från dem analysmetoder denne hänvisar mot. Man får dock anta för att litteraturvetarens förmåga för att ge ett adekvat redogörelse från berättelsens innehållsplan samt dess temporala struktur existerar inom upphöjd grad beroende från för att detta finns tydliga intersubjektiva kriterier på grund av vad likt bör betraktas vilket ett representerad incident vid olika nivåer inom texten samt hur dessa händelser förmå relateras temporalt inom förhållande mot varandra.

inom sin bedömning från Genettes analysmetod ställer van Rees (1986:112-113) upp ett rad problem att diskutera liksom berör dessa kriterier samt såsom han anser måste besvaras på grund av för att man bör behärska ge någon tillfredsställande detaljer från berättelsens temporala struktur. Den inledande fråga vilket teorin måste behärska besvara existerar vilka kriterier man bör nyttja sig från till för att dela in texten inom klart markerade narrativa parti, vilka vart samt en representerar enstaka incident inom historien: [...] beneath what condition(s) does a skrivelse element qualify as a NSx, being the konto of an event in the story, and in what way fryst vatten each of the events in the story to be identified?

Den påföljande frågan rör hur man bör behärska rekonstruera relaterat till händelser kronologiska alternativt temporala ordning inom historien: Assuming there to be a chronological link between the events, in what way can their chronological beställning be constructed? In what way, beneath what conditions, can the events in the story for example be set out on a time axis appropriate to the story so that it fryst vatten possible to tell, for instance, -which event Ex occupies a point of time on the axis which lies before the point of time occupied bygd Ex+1; -on what grounds this beställning fryst vatten established; 22 Med tanka vid för att noveller samt romaner ej enbart återger händelser existerar detta likaledes viktigt för att undersöka relationerna mellan narrativa samt icke-narrativa parti inom texten: What relation(s) must be assumed to exist between the narrative and the non-narrative segments of the skrivelse and how can these relations be determined?

van Rees (1986:113) anger förmågan för att tillhandahålla en svar vid dessa ämnen såsom en minimikrav på grund av enstaka teoretisk skildring liksom besitter ambitionen för att presentera ett analysmetod till studiet från berättelsers temporala uppbyggnad. Genette tar egentligen ej upp dessa problem att diskutera inom Narrative Discourse, vilket innebär för att detta existerar svårt för att tillämpa hans teknik inom detta konkreta litteraturstudiet.

Man är kapabel självklart hävda för att detta ej existerar möjligt för att ge några heltäckande kriterier samt för att analysen inom varenda enskilt fall inom viss mån måste anpassas mot den specifika kortroman alternativt långnovell liksom man studera. Vissa delar från den bedömning van Rees riktar mot Genette - samt omväg mot berättarteorin inom gemen - framstår även vilket överdrivet pedantisk.

Å andra sidan är kapabel hans frågeställningar fungera vilket en instrument på grund av för att undersöka hur väl underbyggd den berättartekniska tidsanalysen egentligen existerar. Jag besitter valt för att fokusera just vid Genettes modell, då den utgör standardmodellen på grund av studiet från tidsrelationer inom beskrivning fiktion. 1.5 ett bedömning från Genettes modell på grund av studiet från beskrivning tidsföljd 1.5.1 start presentation från relationen mellan saga samt historia Trots för att distinktionen mellan bakgrund (story) samt allegori (narrative) utgör ett hörnsten inom Genettes modell, finner man inom hans beskrivning ingen teoretisk samtal kring historien såsom berättartekniskt begrepp; han beskriver den utan vidare resonemang såsom berättelsens innehåll (”signified or narrative content”, Genette 1990:27).

vad gäller dem händelser likt ingår inom historien finner man en flertal referenser inom detta avsnitt var denne visar upp sin metod: han definierar inledningsvis enstaka allegori likt ”the narrative statement, the oral or written discourse that undertakes to tell an event or series of events: thus we would begrepp narrative of Ulysses the speech given bygd the hero to the Phaeacians in books IX-XII of the Odyssey”.

Historien är kapabel följaktligen definieras vilket ”a totality of actions and situations, taken in themselves, without regard to the medium, linguistic or other, through which knowledge of that totality comes to us: an example would be the adventures experienced bygd Ulysses from the fall of Troy to his ankomst at Calypso’s island”. Genette (1990:27) betonar inom sin introduktion för att historien ej besitter någon självständig existens samt för att den enda nivå vilket existerar tillgänglig till 23 analys existerar den narrativa diskursen.

inom den start definitionen framstår dock historien vilket ett personlig nivå, tillsammans enstaka inneboende temporal ordning, såsom berättelsen antingen förmå följa alternativt avvika ifrån (Adams 1996:42, 46, Martin 1986:108).25 1.5.2 Mentala händelser samt deras temporala ställning eller tillstånd Händelser, handlingar samt situationer intar ett betydande ställe, både inom Genettes teoretiska diskussioner samt inom hans analyser.

såsom Ci (1988:18-29, 23) noterar ger han dock ej någon mer detaljerad definition alternativt samtal från dessa element samt hur dem är kapabel relateras mot analysen från berättelsens papper samt temporala uppbyggnad. detta närmaste han kommer ett teoretisk samtal från narrativitet existerar inom beskrivningen från detta såsom han kallar ”minimal forms of narrative”, vilka varenda existerar korta redogörelser på grund av enskilda handlingar alternativt aktiviteter: ”I walk”, ”Pierre has come”, ”Ulysses comes home to Ithaca”, ”Napoleon died at Santa Helena” alternativt ”Marcel becomes a writer” (Genette 1990: 30, 212, 1988:18-19).

Exempelmeningarna återger samtliga ett papper alternativt incident liksom innebär ett passage ifrån en tillåtelse mot en annat tillåtelse, samt kunna därför i enlighet med Genette betraktas liksom elementära berättelser. Dessa exempelmeningar existerar i enlighet med min fras ej alls representativa på grund av dem noveller samt romaner vilket metoden existerar avsedd för att tillämpas vid.

detta rör sig snarare ifall redogörelser på grund av enstaka händelser (I walk, Pierre has come) alternativt summeringar från handlingen inom befintlig litterära verk, t.ex. från detta omfattande temat inom Odysséen samt vid Spaning. inom dem sistnämnda fallen verkar Genette verkar på denna plats förväxla enstaka allegori tillsammans med sin personlig högst summariska parafras från handlingen inom en redan befintlig litterärt verk.

Hans miniberättelser saknar dessutom både temporal utsträckning samt intrig, vilket utför detta svårt för att tillämpa dem nära studiet från konkreta litterära texter, liksom normalt existerar många mer grundlig samt komplexa (Pier 2008:116-118). Även angående Genette ej vidareutvecklar begreppen ”händelse” samt ”historia” inom sin teoretiska introduktion, kunna man dra vissa slutsatser ifrån praktiska analyser samt resonemang inom andra delar från hans skildring.

vid grundval från dem modell han ger förmå man t.ex. avsluta sig mot för att finita verb såsom återger yttre handlingar utgör grunden på grund av beskrivningen från berättelsens 25 titta Martins (1986:108) skildring från Genettes definition från historien: For Gérard Genette, ”story” fryst vatten made up of the pre-verbal materials in their chronological beställning and thus corresponds to one formalist definition of ”fabula”.

Genette's ”discourse” contains all the features that the writer adds to the story, especially changes of the time sequence, the redovisning of the consciousness of the characters, and the narrator’s relation to the story and the audience. 24 frekvens (Genette 1990:114-116).26 detta existerar däremot ej helt tydligt ifall även mentala handlingar (sinnesintryck, reflektioner, minnen samt drömmar) bör betraktas såsom element inom historien tillsammans med enstaka mer alternativt mindre genomskinlig temporal stabilisering eller fastsättning samt utsträckning inom tiden (Ci 1988:23, Jahn 1996:248).

ett översyn från Narrative Discourse visar för att beskrivningen samt analysen från mentala handlingar samt deras temporala ställning eller tillstånd skiftar avsevärt mellan olika delar från tidsanalysen. inom detta segment var Genette (1988: 35, 1990:100) behandlar berättelsens tempo karaktäriserar denne dem beskrivande passagerna inom vid Spaning liksom scener, då beskrivningen sammanträffar tillsammans med huvudpersonens beskådande från samt funderingar kring en objekt alternativt enstaka vy beneath en unikt moment inom handlingen.

Genom för att integrera beskrivande passager inom detta pågående skeendet skapar Proust ett illusion från temporal överensstämmelse mellan historiens duration samt berättelsens duration. Perceptionsakten existerar enstaka dynamisk handling såsom utgör ett sektion från historien, trots för att detta liksom återges inom dessa passager ej existerar händelser utan statiska objekt (Genette 1990:100-105).

inom detta fall får textens språkliga utformning ett kritisk innebörd på grund av vår upplevelse från historiens period, då detta ej existerar själva innehållet utan framställningssättet samt den omgivande narrativa kontexten liksom ger dem beskrivande passagerna deras dynamiska karaktär.27 ifall återgivningar från upplevelse kunna producera ett emotion från för att tiden går vidare inom den fiktiva världen borde även övriga mentala aktiviteter behärska bli en del av inom historiens temporala flöde, då läsaren kunna föreställa sig för att tiden passerar inom historien även då ett individ inom fiktionsvärlden tänker vid någonting alternativt minns någonting (Cariboni-Killander 1999:101, personnamn 1978:33-34, Sandström 1993:171-172).

Genette utför även inom sin redogörelse från reflektioner över det förflutna ett distinktion mellan objektiva reflektioner över det förflutna, d.v.s. berättarförmedlade retrospektiva parti samt subjektiva reflektioner över det förflutna, d.v.s. parti liksom återger ett persons minnen från tidigare händelser. i enlighet med Genette (1990:39) innebär enstaka objektiv återblick för att berättaren kastar ifall 26 Frekvens syftar vid förhållandet mellan antalet gånger enstaka incident inträffar inom historien samt sålunda flera gånger den återges inom berättelsen.

Genette använder sig från exempelmeningen ”Yesterday inom went to bed early” till för att illustrera olika typer från frekvensrelationer inom litterära texter. 27 titta Genette (1990:100) angående dem beskrivande passagerna inom vid Spaning: […] description never brings about a pause in the narrative, a suspension of the story or (according to the traditional term) the “action”.

In effect, Proustian narrative never comes to a standstill at an object or a sight unless that halt corresponds to a contemplative pause bygd the hero himself […] and thus the descriptive del av helhet never evades the temporality of the story. 25 händelsernas ordning, medan enstaka subjektiv återblick innebär för att berättaren återger karaktärernas funderingar inom berättelsens nutid: […] this retrospection we may call subjective in the sense that it fryst vatten adopted bygd the character himself, with the narrative doing no more than reporting his present thoughts.

Både sinnesförnimmelser samt idéer kunna följaktligen betraktas såsom mentala handlingar liksom återges inom den ordning dem inträffar inom den representerade världen (Ci 1988:25, Currie 2008:36). Genette (1988:39) tillåter för att detta därför existerar fullt möjligt för att analysera talhandlingar samt mentala handlingar vilket ett sektion från den pågående historien: […] at a given moment in the story, a character thinks, dreams, speaks, and the narrative reports this event as occurring in the present as it would for any other happening or action, without particularly conceiving of these thoughts, fantasies, or words as referring to the present, past or future en yttrande alternativt ett tanke är kapabel följaktligen ses likt ett incident tillsammans med viss temporal position samt duration, dock Genette hävdar för att man inom detta fall ej är kapabel bortse ifrån talets alternativt tankarnas semantiska innehåll, såsom hänför sig mot händelser likt utspelar sig beneath andra tidsperioder än den tänkande personens nutid.

vilket gäller analysen från berättelsens temporala ordning bör varenda parti inom texten likt hänför sig mot tidigare händelser därför betraktas vilket en förbrytelse mot historiens kronologi, oavsett deras språkliga utformning samt omgivande narrativa kontext. Detta blir klart inom hans detaljer från intradiegetiska sekundära berättelser, var denne även inkluderar återgivningar från minnen (”any kind of recollection a character has”) samt drömmar, vilka denne beskriver liksom ”an inward narrative, a second narrative, neither oral nor written” (Genette 1990: 231).

angående dessa minnen alternativt drömmar innehåller referenser mot förflutna alternativt framtida händelser är kapabel dem följaktligen analyseras likt anakronier inom lika upphöjd grad likt traditionell berättarförmedlade reflektioner över det förflutna (Genette 1990: 47-48, Herman&Vervaeck 2005:100). Beskrivningen från passager vilket återger minnen, fantasier samt drömmar vilket sekundära berättelser belyser även dem imaginära relaterat till händelser roll inom analysen från beskrivning tidsföljd.

Trots för att dem händelser likt ingår inom fantasier samt drömmar utspelar sig vid ett rent imaginär nivå bör dem i enlighet med modellen kategoriseras likt avvikelser ifrån historiens kronologi.28 2828 titta Wallroth (1992:100) angående Genettes analysmodell till studiet från berättelsens temporala organisation: till studiet från berättelsens temporala organisation besitter detta ingen innebörd vem detta existerar liksom kastar angående kronologin, detta förmå existera någon från dem agerande liksom berättar ifall alternativt bara tänker vid ett tidigare 26 Det existerar dock svårt för att titta varför händelser liksom inte någonsin besitter skett förmå äga identisk ställning eller tillstånd såsom faktiskt händelser, oavsett angående dem inträffar inom berättelsens nutid alternativt beneath någon ytterligare tidsperiod.

såsom Korte (1985:339) konstaterar existerar historien, såsom den beskrivs från strukturalister såsom Todorov samt Genette överhuvud taget en tämligen vagt term, var dem irreala alternativt imaginära handlingarnas ställning eller tillstånd förblir oklar. Distinktionen mellan vad likt bör betraktas såsom verkliga alternativt faktiska händelser inom fiktionens pseudo-verklighet, samt vad vilket bör betraktas vilket imaginära alternativt icke-faktiska händelser existerar dock enstaka nödvändig fråga, även då detta gäller frågan angående berättelsens temporala organisation.

inom fråga ifall karaktärernas talhandlingar alternativt mentala handlingar samt deras temporala ställning eller tillstånd existerar Genettes analysmodell ej helt konsekvent. inom passager liksom återger upplevelse är kapabel dem mentala handlingarna betraktas liksom ett sektion från den pågående handlingen inom primärberättelsen.

Passager vilket återger andra mentala processer, såsom reflektioner, betraktas däremot liksom temporalt avvikande ifall dem innehåller referenser mot senare alternativt tidigare händelser. inom detta en fallet relateras textpassagens innehåll mot den omgivande narrativa kontexten: ifall berättelsen återger ett situation var enstaka karaktär inom fiktionsvärlden betraktar något inom fiktionsvärlden existerar detta möjligt för att ge även statiska beskrivande satser ett dynamisk tolkning.

då detta gäller passager såsom återger karaktärernas anförande alternativt idéer existerar detta däremot ej själva taleller tankehandlingen samt dess temporala position inom karaktärernas nutid likt existerar detta huvudsakliga på grund av tidsanalysen, utan dem händelser likt karaktären drar sig mot minnes alternativt talar angående. vilket Genette (1988:40) egen tillåter existerar distinktionen mellan olika mentala aktiviteter samt deras temporala ställning eller tillstånd egentligen en metodologiskt omröstning.

denna plats framgår tydligt för att både historien (i betydelsen ”signified or narrative content”) samt dess temporala ordningsföljd inom viss mån existerar textanalytiska konstruktioner vars innebörd är kapabel variera beroende vid den enskilda litteraturvetarens metodologiska utgångspunkter. detta finns således ej någon helt objektiv teknik alternativt modell på grund av analysen från tidsrelationer inom litterära texter.

1.5.3 beskrivning tidsföljd vid den makrostrukturella nivån detta finns hos Genette ytterligare enstaka metodologisk vaghet då detta gäller relationen mellan dem numeriskt värde tidsordningarna, vilken blir klar inom den sektion från framställningen såsom särskilt behandlar alternativt senare incident. Denna incident behöver ej ens existera ”verklig”: detta kunna många väl artikel någon såsom minns fel alternativt fantiserar ifall något likt inom själva verket inte någonsin kommer för att inträffa.

27 narrativ tidsföljd. Kapitlet beställning (Genette 1990:35-85) innehåller enstaka rad exempelanalyser, vilka i enlighet med Genette bör betraktas liksom enstaka teknik för att upptäcka, analysera samt kategorisera olika diskrepanser mellan relaterat till händelser temporala relationer inom historien samt berättelsens disposition från händelserna, en studium likt hos Genette begränsas mot analysen från avvikelser ifrån ett hypotetisk alternativt tänkt kronologisk ordning inom historien.

han studera alternativt utvärderar ej kronologiskt berättande liksom ett aspekt från beskrivning tidsföljd, antagligen därför för att han betraktar denna form eller gestalt från narration liksom mindre intressant, då berättelsens ordning följer historiens ordning. vilket oss sett förmå anakronier indelas inom analepser alternativt reflektioner över det förflutna samt prolepser alternativt framåtblickar (Genette 1990:36).

Analepser beskrivs likt ”varje frammanande inom efterhand från enstaka incident tidigare än den punkt inom historien man befinner sig”. Prolepser utgör ”varje beskrivning manöver såsom består inom för att informera alternativt inom förväg frammana ett senare händelse” (Genette 1990:40).29 Då den viktigaste komponenten inom analysen från berättelsens tidsföljd existerar händelser, kunna Genettes exempelanalyser tjäna såsom ett utgångspunkt på grund av hur väl hans teknik möter dem elementär metodologiska kriterier liksom van Rees formulerar inom sin kritiska översyn, såsom hur man urskiljer händelser inom texten samt etablerar temporala relationer mellan dessa händelser.

Berättelsens ordningsföljd förmå i enlighet med Genette analyseras vid flera olika nivåer, vilka han benämner textens mikronivå respektive makronivå. för att döma från hans exempelanalyser syftar berättelsens temporala mikrostruktur vid relationen mellan satsfragment, satser alternativt korta textpassager, medan makronivån hänför sig mot tidsföljden inom verket inom sin totalitet.

detta innebär för att den textuella återgivningen från ett incident inom historien hos Genette är kapabel kopplas mot en flertal olika element inom texten beroende vid angående detta används nära bedömning vid mikronivå alternativt makronivå.30 inom detta en fallet existerar detta fråga angående verbsatser likt återger enskilda fysiska handlingar (”I walk”), inom detta andra angående grundlig partier likt återger en flertal händelser samt handlingar, såsom dem del inom Odysséen samt vid Spaning liksom Genette (1990:61, 120) kallar ”the episode of Ulysses’ wound” alternativt ”the en plats där en händelse inträffar ofta inom teater eller film of the Guermantes dinner”.

Genette (1990:41-43) behandlar inledningsvis anakronier den narrativa mikronivån, till för att sedan övergå mot studiet från verket såsom totalitet. likt Hébert (1983:315-316) noterar innebär detta enstaka rak passage 29 Jag besitter använt mig från Wallroths översättning (Wallroth 1992:100). inom sina mikroanalyser använder sig Genette från tre textfragment: inledningen mot Iliaden (10 rader), en extrakt ur 30 jean Santeuil (7 rader) samt enstaka del tagen ifrån ett längre scen ur vid Spaning (35 rader).

Jansson (2002:19) illustrerar relationen mellan den kronologiska fabulan samt ett icke-kronologisk historia tillsammans med hjälp från nästa korta exempelpassage, vilken uppvisar detta vilket denne kallar berättelsers dubbla temporalitet: Jag hostade bota natten.

han förändras sedan mot för att analysera ordningsföljden inom vid Spaning vilket totalitet. 28 mellan numeriskt värde vitt skilda analysnivåer, utan någon ordnad översyn från mellanliggande textuella nivåer. Huvuddelen från Genettes forskning från beskrivning tidsföljd inom hans exempeltext vid Spaning existerar inriktad vid den makrostrukturella nivån.

Analysen präglas följaktligen från enstaka segmentering från texten vilket tillsammans hans egna mening ”proceeds bygd means of very crude simplification” (Genette 1990:43). inom den praktiska textanalysen innebär detta för att Prousts långa långnovell delas in inom tio narrativa sektioner, vilka representerar fem temporala positioner inom historien (Genette 1990:4347, Reitan 2008: 67-70).

Genom för att inordna dessa sektioner (av vilka vissa upptar mer än tvåhundra sidor) en aritmetiskt schema är kapabel Genette sedan visa hur romanen vid olika sätt avviker ifrån historiens kronologiska förlopp, såsom sammanträffar tillsammans jagberättarens livshistoria inom dess olika faser. Den tidsperiod såsom Genette betraktar likt berättelsens temporala utgångspunkt existerar dem sömnlösa nätter då berättaren drar sig mot minnes olika händelser inom detta förflutna, ett period likt kunna lokaliseras mot tiden runt inledande världskriget.

Utifrån denna temporala nollpunkt identifierar han sedan tre långa tillbakablickar, vilka skildrar olika perioder inom Marcels liv samt en separat avsnitt (Swann samt kärleken) liksom behandlar bifiguren Swanns kärlekshistoria samt vilket utspelar sig före Marcels barnafödande. Dessa perioder sammanfattas inom dem rubriker Genette ger dem olika temporala positioner likt ingår inom hans schema, t.ex.

”the position of the insomnias” alternativt ”the childhood in Combray” (1990:43-44). dem makrostrukturella reflektioner över det förflutna likt ingår inom den schematiska framställningen ovan ordningsföljden inom vid Spaning innehåller inom sin tur en flertal mindre grundlig anakronier. Genette (1990:50-78) samtalar om visserligen vissa från dessa reflektioner över det förflutna samt framåtblickar, dock han inordnar dem ej inom sin schematiska skildring ovan relationen mellan relaterat till händelser tidsföljd inom historien samt deras disposition inom berättelsen.

liksom Hendricks (1991:373) noterar visar upp Genette ej någon omfattande skiss alternativt program ovan den saga liksom återges inom vid Spaning, var varenda incident inordnas vid ett tidslinje. Historien fungerar inom Genettes undersökning främst vilket ett implicit bakgrund alternativt jämförelsematerial nära beskrivningen från textens temporala organisation; den representerar den ordning liksom berättelsen ägde kunnat följa angående händelserna ägde framställts inom enstaka strikt kronologisk ordning (Genette 1990:36): Pinpointing and measuring these narrative anachronies (as inom will call the various types of discordance between the two orderings of story and narrative) inom implicitly assume the existence of 29 a kind of zero grad that would be a condition of perfect temporal correspondence between narrative and story.

Den föreslagna analysmetoden förutsätter följaktligen (åtminstone inom teorin) för att detta existerar möjligt för att placera ut samtliga händelser inom ett långnovell vid enstaka kronologisk tidslinje samt sedan jämföra deras position inom historiens temporala förlopp tillsammans med deras rumsliga disposition inom texten.

angående detta ej existerar möjligt för att rekonstruera någon klar ordning blir ett sådan jämförelse emellertid problematisk; den enda ordning likt förmå beskrivas existerar textens ordning (Herman&Vervaeck 2005:63-64). Genette (1990:155-160) existerar medveten ifall detta bekymmer, vilket framkommer inom hans diskussioner kring vid Spanings problematiska kronologi samt detta han kallar Prousts spel tillsammans tiden.

han verkar emellertid ej riktigt beredd för att acceptera för att den livshistoria liksom ligger mot bas på grund av romanen skulle behärska artikel enstaka artificiell konstruktion vilket ej följer någon naturlig kronologisk ordning.31 1.5.4 Mikrotextuella analyser från tidsföljd: elementär svagheter inom sitt svar vid van Rees bedömning beskriver Genette (1988:22-23) sin analysmetod på grund av studiet från beskrivning tidsföljd liksom textbaserad samt strikt objektiv: den frilägger element samt strukturer såsom redan finns inom texten samt vilket existerar inom princip existerar gemensamma till all litterär prosa.

Den bör följaktligen behärska tillämpas vid samtliga nivåer inom den narrativa texten, vare detta rör sig ifall dem temporala relationerna mellan mer grundlig parti alternativt relationerna mellan satser inom enskilda passager. detta finns dock enstaka primär metodologisk svaghet inom Genettes undersökning, likt blir särskilt klar vid den mikronarrativa nivån.

Denna svaghet besitter sin bas inom för att han förlägger berättelsens narrativitet mot detta händelseförlopp vilket är kapabel abstraheras ur berättelsen, snarare än mot dess diskursiva utformning. vilket jag noterade inom inledningen existerar detta denna tanke likt besitter präglat studiet från berättelsers temporala struktur: sålunda länge detta existerar möjligt för att inordna dem händelser vilket ingår inom enstaka given textpassage inom ett kronologisk tidsföljd är kapabel den betraktas liksom en beskrivning (Skalin 2009:36-39).

Berättelsens frihet för att ändra vid relaterat till händelser kronologiska ordning äger antagit karaktären från enstaka dogm, likt är kapabel existera inspirerad från formalisternas samt 31 i enlighet med Steel (1979:52, 190-201) existerar detta flera gånger omöjligt för att producera sig någon genomskinlig foto från relaterat till händelser kronologi samt utsträckning inom tiden inom vid Spaning.

Steel (1979: 52-54, 222-223) beskriver därför historien inom vid Spaning likt enstaka hyperfiktion, var identisk incident alternativt situation förmå lokaliseras mot olika klockslag, veckodagar alternativt årstider beroende vid vilket segment inom Prousts grundlig romanbygge man utgår ifrån.

Ett linjärt beskrivning existerar ett teknik för berättande likt visar upp händelser inom ett sekventiell samt kronologisk ordning.

30 narratologins förkärlek till berättelser vilket bryter mot den underförstådda normen, vilket inom detta fall existerar kronologisk narration. Skillnaden mellan detta sätt för att närma sig frågan ifall beskrivning temporalitet samt narrativitet samt detta man finner inom mer praktiskt inriktade språkvetenskapliga studier framgår klart inom Reinharts (1984) presentation från berättelsers temporala organisation.

Reinhart (1984:781-782) utgår ifrån jämförelsen mellan enstaka kronologisk övergång tagen ifrån enstaka muntlig allegori samt enstaka själv konstruerad, icke-kronologisk utgåva. mot skillnad ifrån Goodman (1980:103, 1981:799-801), såsom hävdar för att berättelsens ordning överhuvudtaget ej behöver överensstämma tillsammans detta berättades ordning menar Reinhart (1984:780-781) för att detta existerar överensstämmelsen mellan numeriskt värde ordningarna såsom skiljer åt narrativa passager ifrån ickenarrativa passager vid den textuella mikronivån.32 Reinhart (1984:781) hänvisar mot språkvetaren Labov (1972), likt undersökte muntliga berättelser ifrån intervjuer, samt såsom tillsammans utgångspunkt ifrån detta ämne konstruerade ett modell till berättelsers struktur.

Labov menar för att dem satser såsom utgör berättelsens stomme samt vilket denne kallar narrativa satser (narrative clauses) besitter ett ikonisk ordningsföljd.33 Reinhart (1984:780) använder passager ur Labovs insamlade muntliga berättelser samt kontrasterar dem tillsammans med påhittade icke-kronologiska passager till för att visa upp skillnaden mellan ett beskrivning återgivning från en händelseförlopp samt ett icke-narrativ återgivning från identisk händelseförlopp: (l) a.

Well this individ had a little too much to drink and he attacked me and the friend came in and she stopped it. b. A friend of mine came in just in time to stop this individ who had a little too much to drink from attacking me. (2) a. This boy punched me and inom punched him and the teacher came in and stopped the kamp. b. The teacher stopped the kamp.

She had just komma in. inom had punched this boy. He had punched me. 32 Jag äger tagit termerna ifrån Goodman (1981:799), likt redogör dem vid nästa sätt: In distinguishing between beställning of telling and beställning of occurrence, inom am not supposing that beställning of occurrence fryst vatten an absolute beställning of events independent of all versions but am rather drawing the distinction between beställning of the telling and beställning of the told.

33 titta Fleischman (1990:131) till termen iconic sequence: This begrepp refers to the diagrammatically iconic relationship that obtains in normative narration between the sequence of events in the fabula and the sequence of clauses in the sjuzhet in which those events are reported. 31 Reinhart menar för att detta endast existerar dem meningar såsom återges inom 1a samt 2a vilket kunna betraktas likt narrativa fragment.34 i enlighet med Reinhart (1984:781-782) finns detta flera typer från texter, såsom nyhetsreportage, liksom återger sekvenser från händelser, dock likt trots detta ej uppfattas liksom berättelser.

ifall detta existerar textens organisation likt utför för att enstaka given övergång uppfattas vilket enstaka beskrivning återgivning från en skeende borde den viktigaste uppgiften således artikel för att känna igen samt förklara dem attribut inom texten vilket hos läsaren skapar illusionen från för att följa en händelseförlopp liksom rör sig vidare inom tiden (Reinhart 1984:786-791).

Någon sådan textlingvistiskt inriktad skildring alternativt samtal från hur berättelser tillsammans språkliga medel konstruerar enstaka temporal tidsföljd inom den representerade världen saknas dock helt inom Genettes avsnitt ifall berättelsens ordning. inom likhet tillsammans med flera andra berättartekniska studier från beskrivning tidsföljd existerar Genettes granskning helt fokuserad vid hur den textuella framställningen vid olika sätt är kapabel ändra vid alternativt avbryta mot ett antagen kronologisk sekvens från händelser inom den representerade världen.

Avsaknaden från enstaka textlingvistiskt underbyggd granskning samt skildring blir särskilt klar inom Genettes mikroanalyser, vilka i enlighet med min fras ger ett missvisande foto från berättelsers temporala mikrostruktur. detta inledande man är kapabel notera existerar för att dem erhålla exempelpassager liksom Genette använder sig från inom sin samtal från beskrivning tidsföljd egentligen ej utgör några prototypiska narrativa passager.

Vidare förblir detta oklart vad detta egentligen existerar man jämför då man vid denna nivå kontrasterar relaterat till händelser ordningsföljd inom historien tillsammans deras återgivning inom texten. ifall man tittar närmare vid hur Genette går tillväga inom sina mikroanalyser upptäcker man för att denne egentligen ej beskriver hur berättelsen gestaltar tidsföljden mellan handlingar inom fiktionsvärlden (först gjorde Marcel A, sedan gjorde denne B samt sedan C, alternativt innan denne gjorde A, ägde denne gjort B), utan inom huvudsak försöker känna igen dem olika daterade tidsperioder likt är kapabel knytas mot dem satsfragment denne utvärderar, vilka inbegriper en flertal olika subjekt.

Medvetet alternativt omedvetet besitter Genette anammat den analysmetod denne tillämpat nära beskrivningen från makrostrukturen inom vid Spaning 34 Reinhart (1984:781) ger ett parafras från handlingen inom Oliver Twist samt en extrakt ifrån enstaka tidningsartikel liksom modell vid hur en temporalt stoff kunna återges vid en icke-narrativt sätt: More generally, speakers have a concept of what a narrative fryst vatten, and it fryst vatten the same basic concept in everyday stories and in complex literary novels.

If it fryst vatten considered inappropriate to tell a story, when one wants to report important ämne, the means to avoid it are precisely avoiding the overlap of the two orders. A typical example fryst vatten news reports, which often report temporal events. […] What we see, then, fryst vatten that narrativity fryst vatten not a property of the represented world, but of the skrivelse.

What makes a representation of a world narrative fryst vatten its organization around the narrative skeleton which fryst vatten the portion of the ord matching the beställning in the world. 32 även vid dem passager han valt till sina mikroanalyser. vid identisk sätt vilket denne segmenterar långa textsjok inom temporala sektioner indelar han dem olika satsfragmenten inom sin exempeltext vid grundval från dem temporala positioner dem refererar mot.

en modell vid detta analysförfarande finner man inom nästa del, tagen ifrån Prousts redogörelse från enstaka längre scen såsom utspelar sig vid enstaka bjudning hos familjen Guermantes (Genette 1990:41-43): (A) Swann now funnen equally smart eller klok anybody who was of his opinion, his old friend the Prince of Guermantes and my schoolfellow Bloch, (B) whom he previously had avoided (C) and whom he now invited to luncheon.

(D) Swann interested Bloch greatly bygd telling him that the Prince dem Guermantes was a Dreyfusard. ”We must ask him to sign our appeal for Piquart; a name like his would have a tremendous effect”. But Swann, blending with his ardent conviction as an Israelite the diplomatic moderation of a man of the world, (E) whose habits he had too thoroughly acquired (F) to be able to shed them at this late hour, refused to allow Bloch to send the Prince a rund to sign, even on his own initiative.

”He cannot do such a thing, we must not expect the impossible” Swann repeated. ”There you have a charming man who has traveled thousands of miles to komma over to our side. He can be very useful to us. If he were to sign our list, he would simply be compromising himself with his own people, would be man to suffer on our konto, might event repent of his confidences and not confide in us again”.

Nor was this all, Swann refused his own signature. He felt that his name was too Hebraic not to create a bad effect. Besides, even if he approved of all the attempts to secure a fresh rättegång, he did not wish to be mixed up in any way in the antimilitarist campaign. He wore, (G) a thing he had never done previously, the decoration (H) he had won as a ung militiaman, in ‘70, (I) and added a tillägg till testamente to his will asking that, (J) contrary to his previous dispositions, (K) he might be buried with the military honours due to his rank as Chevalier of the Legion of Honour.

A request which assembled round the church of Combray a whole eskader of (L) those troopers over whose fate Francoise used to weep in days gone, when she envisaged (M) the prospect of a war. (N) In short, Swann refused to sign Bloch’s circular… i enlighet med Genette förmå denna övergång delas in fjorton narrativa sektioner, vilka förmå jämföras tillsammans nio temporala nivåer inom historien.

Dessa temporala nivåer existerar numrerade inom enlighet tillsammans sin position inom historiens kronologi. Sektion A refererar mot bjudningen hos familjen Guermantes, den bjudning vilket utgör passagens omfattande temporala ram, vilken kunna dateras mot 1898 (temporal position 4). Sektion B, E, G samt J refererar mot ”en period före bjudningen hos Guermantes” (temporal position 3).

Sektion C refererar mot den tidpunkt då Swann bjuder Bloch vid måltid, vilken i enlighet med Genette inträffade efter bjudningen hos Guermantes (temporal 33 position 5). Sektion D, F samt N refererar mot lunchen mellan Bloch samt Swann (temporal position 6). Sektion H refererar mot kriget 1870 (temporal position 1), medan sektion inom skildrar ett incident såsom ej besitter någon bestämd temporal position, samt såsom Genette benämner ”the addition of the codicil” (temporal position 7).

Sektion K refererar mot Swanns begravning (temporal position 8) samt sektion L hänför sig mot Marcels tidig del av ett liv inom Combray (temporal position 2). Den incident liksom återges inom sektion M existerar egentligen rent hypotetisk, dock till för att behärska inordna den inom sitt schema identifierar Genette den liksom inledande världskriget 1914-18 (temporal position 9).

Den kronologiskt allra första incident vilket återges inom passagen skulle därmed artikel kriget 1870, medan den sista händelsen existerar inledande världskriget 1914-1918. vid grundval från indelningen inom olika kronologiska positioner är kapabel Genette specificera dem temporala relationerna mellan relaterat till händelser ordning inom historien samt berättelsens återgivning från dessa händelser vid nästa schematiska sätt: A4-B3-C5-D6-E3-G3-F6-H1-I7-J3-K8-L2-M9-N6 Denna övergång, samt detta längre textstycke den ingår inom, utgör i enlighet med Genette en modell vid ickekronologiskt alternativt anakroniskt berättande.

Den trettiofem rader långa citatet ur Proust beskrivs liksom enstaka komplex textuell omstrukturering från historiens tidsföljd, vilket illustrerar ”the temporal omnipresence of Proustian narrative” (Genette 1990:41-43). Genettes andra modell vid temporala relationer vid satsnivå existerar taget ifrån inledningen mot Iliaden: Sing, goddess, the wrath of Achilles Peleus son, the ruinous wrath that brought on the Achaeans woes innumerable, and hurled down into Hades many strong souls of heroes, and gave their bodies prey to dogs and winged fowls; and so the counsel of Zeus wrought out its accomplishment from the day when first strife parted Atreidis king of dock, and noble Achilles.

Who then among the frakt set the twain at strife and variance? Even the son of Leto and of Zeus; for he in anger at the king sent a sore plague upon the host, that the människor began to perish, because Atreides had done dishonour to Chryses the präst. Genette betraktar inledningen mot Iliaden likt ett sann beskrivning del, vilket blir klart då denne refererar mot passagen såsom ett allegori samt inom ett fotnot betecknar detta start satsfragmentet ”Sing, goddess” liksom passagens enda icke-narrativa område (Genette 1990:37).

Även inom detta modell delas texten in inom olika sektioner alternativt element, vilka vart samt en representerar enstaka incident inom historiens temporala förlopp: (A) Akilles vrede, (B) grekernas 34 lidanden, (C) grälet mellan Akilles samt Agamemnon (D) pesten samt (E) förolämpningen från Chryses. Dessa sektioner är kapabel sedan jämföras tillsammans dem temporala positioner dem innehar inom historien, vilket resulterar inom nästa schema: A4-B5-C3-D2-E1 likt schemat visar rör sig berättelsen denna plats bakåt inom tiden; händelserna återges inom motsatt ordning inom förhållande mot den ordning dem inträffade inom den fiktiva världen, vilket Genette beskriver vilket en diskursivt arrangemang vilket existerar ”fairly close to an evenly retrograde movement” (1990:37).

Förutom för att Genettes teknik för att stycka upp ett betalkort del inom narrativa sektioner framstår liksom oerhört tidskrävande (särskilt nära analysen från tidsföljden inom enstaka längre berättelse) kunna man även fråga sig ifall hans exempelpassager samt analysmetod egentligen ger någon adekvat foto från berättelsers temporala struktur. tillsammans med tanke vid för att denne egen inom andra kontext definierar narration vilket ett återgivning från en dynamiskt förlopp kunde man äga förväntat sig för att han skulle äga använt sig från prototypiska narrativa passager inom sina mikroanalyser.35 på grund av för att illustrera vad jag menar tillsammans enstaka prototypisk beskrivning övergång kommer jag för att analysera nästa översatta del ur den grekiska romanen Stou Chatzifrangou.

Jag besitter markerat dem olika temporala faserna inom händelseförloppet vid identisk sätt liksom Genette fullfölja inom sina mikroanalyser: då denne ägde kommit ner ifrån Gödselgatan, (Rosengatan liksom den kallades inom tidningarna) samt svängt in nära Katirtzoglougatan, (A) tog han fram sin ur, (B) öppnade dem numeriskt värde locken samt (C) tittade vad klockan fanns.

20 minuter inom tolv. denne råkade ständigt ut på grund av detta, från fruktan för att han skulle anlända försent. (D) han passerade Flickskolan. Porten inom den höga muren fanns stängd. (E) denne svängde in nära Målarkvarteren, sedan (F) nära Katedralgränden samt (G) kom ut igen vid Kopriesgatan, samt därefter (H) svängde denne återigen in vid Katirtzoglougatan.

Hans panna fanns svettig. (I) han tittade återigen vid klockan: sex minuter inom tolv. (J) denne rättade mot knut vid slipsen- denne ägde tagit vid sig den efter detta för att denne ägde kommit ut ifrån affären, således för att hans arbetsledare ej skulle titta honom. vid vägen mot bazaren ägde denne gått förbi framför herr-Zacharias 35 titta Genette (1988:19) var narrativitet knyts mot ett passage mellan numeriskt värde status, vilket implicerar ett förändring ovan period.

inom enstaka tidigare undersökning (1982:134) beskriver Genette egen narration likt detta dynamiska elementet inom ett berättande text: [..] narration fryst vatten concerned with actions or events considered as pure processes, and bygd that very fact it stresses the temporal, dramatic aspect of the narrative. Genette (1982:134) även modell vid ett typisk beskrivning passage: ”The man went over to the table and picked up a knife”.

35 hus, dock fru-Siora stod varken nära dörren alternativt nära fönstret. (K) han tänkte vid hon, böjd ovan fönsterkarmen, tillsammans dekolletaget lite lågt ned, var glipan börjar. (L) denne befann sig för tillfället ungefär trettio steg bortom Flickskolans port. (M) denne pausade på grund av för att tända enstaka cigarett, samt just då ringde skolklockan.

(N) Efter enstaka stund började flickorna komma ut. (O) nära tredjeplats blosset såg han Perla vandra ned på grund av trapporna, tillsammans tillsammans tre andra flickor. (P) dem stod samt pratade enstaka stund, (Q) sedan kom ett från dem mot honom samt passerade honom. (R) dem andra numeriskt värde fortsatte rakt fram tillsammans tillsammans med Perla.

(S) denne följde efter dem. (T) dem skildes åt nära Zervasgränden, samt Perla tog isolerad mot motsats till vänster. (V) denne kastade cigaretten (X) samt följde efter hon. (min emfas) dem händelser liksom ingår inom denna del består framför allt från fysiska handlingar liksom återges tillsammans med finita verb inom perfektiv aspekt.

inom ovanstående parti hänför sig ”berättad händelse” följaktligen mot huvudpersonernas konkreta handlingar beneath enstaka begränsad tidsperiod, mot skillnad ifrån flera från dem ”berättade händelser” liksom förekommer inom Genettes exempelanalys, såsom ”kriget 1914-1918”.

Det hör mot 1960- samt 1970-talets ambitiösa strukturalistiska plan för att strikt skilja vid händelseförlopp samt beskrivning – mellan vad hur story narrative plot discourse – samt analysera dem fanns på grund av sig, såsom angående berättelsens»råmaterial«hade ett självständig existens bortom berättelsen.

Dessa verb (satserna A mot X) återger Pantelis förehavanden inom kronologisk ordning. dem statiska satser likt förekommer förmå antingen tolkas liksom berättarens presentation alternativt såsom Pantelis idéer alternativt synintryck (satser markerade tillsammans med lutande stil äger ett mer tydligt subjektiv karaktär). detta fragment vilket följer vid satsen ”han rättade mot slipsen” utgör enstaka begränsad förklarande återblick.

Återblicken signaleras tillsammans med hjälp från ett tempusmarkör såsom återger numeriskt värde handlingar såsom föregår detta aktuella skeendet: Pantelis ägde inom smyg tagit vid sig ett slips då han lämnade sin kontor samt gått förbi framför sior-Zacharias bostad vid vägen mot basaren. inom segmentet liksom existerar markerat tillsammans med L kommer enstaka sats liksom indikerar för att Pantelis efter sin vandring äger återvänt mot Flickskolan, var denne stöter vid Perla samt hennes skolkamrater, vilka han sedan följer efter.

Passagen ur Stou Chatzifrangou samt den episod var den ingår motsvarar väl dem gängse beskrivningarna från enstaka historia liksom ett återgivning från händelser samt tillåtelse inom tidsföljd. Vidare existerar den utformad vid en sådant sätt för att läsaren upplever sig såsom direkt erfarande detta pågående skeendet (Reitan 2008:197-200, Rossholm 2004:32-34, Skalin 2009:40-42).

oss följer enstaka karaktär inom tiden samt rummet samt oss kunna anta för att detta finns enstaka viss ambition på baksidan hans handlingar, nämligen för att vänta ut ett flicka denne önskar prata tillsammans. mot skillnad ifrån flera andra passager inom vilka detta ej finns några explicita tidsangivelser får oss reda vid för att incident A inträffar klockan 20 inom tolv samt incident J 14 minuter senare.

Explicita tidsangivelser dock ej nödvändiga till för att läsaren bör behärska följa handlingen inom tiden, eftersom dem narrativa satsernas inbördes ordning indikerar handlingarnas temporala ordningsföljd: incident A föregår incident B, liksom inom sin tur föregår C o.s.v. 36 Passagens temporala struktur utgör en modell vid enstaka elementär princip på grund av beskrivning tidsföljd vid den mikronarrativa nivån, liksom Leech samt Short (1981:231) kallar den kronologiska sekvensens princip (”the principle of chronological sequencing”).

i enlighet med denna princip imiterar texttid autentisk tid: textens ordning följer relaterat till händelser ordning. Den tidsföljd likt präglar passagen äger dock ingenting för att utföra tillsammans kronologi alternativt kalendertid inom den bemärkelsen för att dem enskilda handlingarna är kapabel dateras samt inordnas inom något omfattande tidschema från detta stöt liksom Genette konstruerar inom sin mikroanalys från utdraget ur vid spaning.

dem temporala relationerna mellan dem händelser likt återges inom varenda enskild verbsats är kapabel förbättrad beskrivas tillsammans med begrepp vilket ”action continuity” (Virtanen 1992:76-77, 105-107). Detta innebär för att Pantelis handlingar följer vid varandra vid en sätt likt följer identisk principer såsom verkliga handlingssekvenser (Enkvist 1981, Herman 2002:92-100).

en modell vid detta existerar den sekvens liksom beskriver hur Pantelis plockar upp sitt fickur, öppnar locket samt ser efter hur många klockan existerar. Passagen illustrerar även hur historiens tidsperiod vid denna nivå besitter enstaka duration likt relateras mot händelser alternativt handlingar, snarare än mot någon objektiv klocktid, mätt inom sekunder, minuter, timmar o.s.v.

Händelseförloppets faktiska utsträckning inom tiden existerar tämligen irrelevant på grund av vår upplevelse från passagens tempo alternativt hastighet, liksom existerar mer styrt från litterära konventioner än från några jämförelser tillsammans med hur utdragen tidsperiod detta återgivna händelseförloppet förmå tänkas ta inom verkligheten. Den relativt detaljerade återgivningen fullfölja för att den citerade passagen kunna uppfattas såsom enstaka scenisk beskrivning från Pantelis vandring genom stadens gator, även angående detta antagligen tog längre period till Pantelis (i äkta klocktid) för att ta sig ifrån Rosengatan mot Flickskolan än den tidsperiod detta tar på grund av läsaren för att studera passagen.

Likaledes existerar inom detta inom flera fall omöjligt för att noggrant tidsbestämma dem händelser liksom återges inom enstaka återblick. detta går t.ex. ej för att utifrån texten att fatta beslut eller bestämma något nära vilken tidpunkt Pantelis passerade sior-Zacharias byggnad vid väg mot basaren. Den enda slutsats man kunna dra existerar för att detta inträffade nära någon gång innan han tog upp klockan samt konstaterade för att den plats 20 inom tolv.

Icke-linjärt berättande existerar ett teknik för berättande likt visar upp händelser ur kronologisk ordning.

Exakta tidsangivelser existerar egentligen ej heller från någon större innebörd på grund av vår upplevelse från beskrivning tidsföljd samt duration inom mindre passager inom texten.. Den analysmetod vilket Genette demonstrerar inom sina mikroanalyser, vilken består inom för att inordna satser samt satsfragment inom narrativa sektioner genom för att knyta dem mot specifika årtal (eller mot andra tidsindikationer såsom ofta existerar tämligen vaga), existerar därför varken särskilt användbar alternativt betydelsefull nära analysen från berättelsers mikrostrukturella temporala organisation.

vid denna nivå indikeras relaterat till händelser inbördes tidsföljd tillsammans hjälp från anaforisk precisering, vilket innebär för att detta vanligtvis ej förekommer några tidsadverbial (Dry 37 1981:19, Fludernik 2003:131). inom den mån detta förekommer kronologiska tidsindikationer inom narrativa texter finner man dem vanligtvis inom inledningen mot en parti såsom återger enstaka färsk temporal fas inom handlingen, var dem fungerar vilket enstaka tidsmässig ram till passagen såsom totalitet (Almeida 1995:179-184, Revaz 1997:147, Virtanen 1992:91-98).

detta existerar därför främst då detta gäller berättelsens makrostrukturella temporala organisation likt klocktiden alternativt kalendertiden får enstaka nödvändig funktion, då den markerar olika temporala faser samt inordnar handlingen liksom totalitet inom en tidsschema. angående man ser mot passagens innehåll finner man för att dem händelser likt återges bildar en sammanhängande förlopp likt inleds tillsammans med för att Pantelis lämnar sitt sysselsättning på grund av för att ge sig ut inom staden samt avslutas tillsammans med för att denne säger hejdå mot Perla, liksom han mött vid vägen (1990:64-69).

detta återgivna händelseförloppet utmärks från enstaka tematisk objekt vilket gäller tidsperiod, boende samt medverkande karaktärer samt bildar därmed enstaka avgränsad episod alternativt episodisk struktur inom berättelsen (van Dijk 1981:177, Sandström 1993:139-142). sådana textuella enheter besitter ett nödvändig funktion inom berättelsens makrostruktur, då dem bildar episoder vars innehåll förmå beskrivas tillsammans hjälp från ett sammanfattande rubrik, t.ex.

”Pantelis går eller reser genom staden samt möter Perla utanför hennes skola”. Episoder alternativt episodiska strukturer utgör ett mellanliggande nivå mellan enskilda satser samt större narrativa enheter inom texten (Brinton 1996:41-42, Irandoust 1999:282-285). ingen från dem exempelpassager Genette använder sig från äger denna uppenbart narrativa samt episodiska uppbyggnad.

vad gäller citatet ifrån vid Spaning är kapabel man notera för att detta parti likt återger mötet mellan Bloch samt Swann (D6-F6-N6) följer den kronologiska sekvensens princip, då dem olika faserna inom deras sammankomst följer vid varandra inom tiden. Detta temporala framåtskridande framkommer dock ej inom Genettes schema, var samtliga händelser likt ingår inom segmentet lokaliseras mot identisk temporala position inom historien.36 detta narrativa parti likt inleds tillsammans med detta statiska verbet ”He wore…” samt likt i enlighet med Genette återger en flertal händelser inom historien, skiljer sig ej vid något sätt ifrån dem föregående satserna, vilka ej upptar några temporala positioner överhuvud taget inom den schematiska framställningen.

all titta Pohler (1997:117): 36 If we look closely at one chronological level, take level 6, for example, there fryst vatten a chronological passing of time within that level. At ”F6” Swann does not allow Bloch to send the rund, then he repeats himself, then he refuses to sign it himself. At ”N6” we find a summary konto of the result of the action at ”F6”.

A cause and its effect generally do not occur simultaneously […]. Yet Genette’s anachrony suggests that ”D6”, ”F6” and ”N6”, while progressing in presentational beställning, do not progress in chronological beställning. 38 det stycke likt inleds tillsammans med ”He felt that his name…” består inom huvudsak från bakgrundsinformation angående Swanns hållning inom Dreyfus-affären, såsom ej besitter någon genomskinlig tidsmässig stabilisering eller fastsättning.

Passagen redogör visserligen inom ett rad bisatser helt begränsad till en flertal utspridda incidenter såsom rör olika personer, dock den relation vilket binder samman dessa incidenter existerar mer tematisk än temporal. Caenepeel (1989:59,80) benämner denna relation topikalitet (topicality) Den temporala resultat man finner inom dem enskilda satsfragmenten markerar relationen mellan statiska status snarare än relationen mellan dynamiska handlingar samt existerar dessutom således vag (t.ex.

”previously”, ”his previous dispositions”) för att detta framstår liksom onödigt för att försöka inordna dem inom någon sammanhängande temporal sekvens inom fiktionsvärlden.37 Genettes andra modell, likt existerar taget ifrån inledningen mot Iliaden, äger ej heller någon temporal struktur liksom existerar typisk på grund av dem narrativa passager vilket dominerar inom eposet likt helhet.38 mot skillnad ifrån detta konkreta skeende såsom återges inom utdraget ifrån Stou Chatzifrangou, hänför sig dem verbsatser såsom ingår passagen mot generella handlingar såsom existerar svåra för att visualisera samt införliva inom enstaka mental modell från enstaka bestämd situation inom historien.

Den summerande framställningen samt den speciella diskursstrukturen speglar passagens funktion liksom ett start översikt från detta skeende likt kommer för att återges inom detalj inom den allegori liksom följer. Inledningen mot Iliaden existerar följaktligen inget narrativt parti utan representerar ett typ från diskursstruktur såsom Lascarides & Asher (1993:404) kallar förklaring (explanation), samt vilket dem skiljer ifrån berättande (narration).

dem temporala relationerna mellan satser hos förklaringar förmå beskrivas vid nästa sätt: ”the textually subsequent situation explains why the situation in the first textual constituent happened, thus yielding the reverse temporal ordering” (Klimek 2006:40). detta liksom Genette (1990:37) beskriver vilket enstaka komplex temporal rörelse inom en narrativt parti existerar således ett helt naturlig organisation från stoffet inom denna icke-narrativa diskurstyp.

Faktum existerar för att händelserna ej skulle äga kunnat Pohler (1997:115-117) inkluderar läka Genettes exempeltext inom sin kritiska evaluering från hans analysmetod, samt 37 kommer fram mot ett slutsats vilket liknar min. denna hävdar för att varken Genettes omröstning från textpassager alternativt hans schematiska uppställningar kunna ge någon adekvat presentation från beskrivning tidsföljd.

titta även Kelly (2012:71-75) till enstaka språkvetenskapligt inspirerad bedömning från Genettes mikroanalyser från berättelsens tidsföljd. 38 Genette tillåter egen (1988:30) för att den del ur Iliaden denne använder sig från till för att illustrera beskrivning tidsföljd ej existerar representativ till eposet likt helhet: Actually the opening anachrony of the Iliad, (whose extent, moreover, fryst vatten very limited), fryst vatten bygd no means, characteristic of that narrative that, as a whole, fryst vatten highly chronological.

39 återges inom kronologisk ordning, eftersom detta ägde inneburit för att passagen ägde tappat bort eller missat sin karaktär från prolog. dem exempelpassager vilket Genette samt hans person som följer efter någon annan använder sig från aktualiserar frågan vilka språkliga element samt syntaktiska konstruktioner liksom existerar relevanta på grund av studiet från beskrivning tidsföljd.

Baroni (2016:137-138) tar upp den mikroanalys liksom jag även äger behandlat samt kommer mot identisk slutsats, nämligen för att denna typ från läsning ej reflekterar läsarens upplevelse från temporal kontinuitet inom detta aktuella avsnittet: In Genette’s interpretation, propositions G, H, and J are supposed to be three distinct analepsis, inserted into the chronological unfolding of actions F, inom, and K.

Yet, this interpretation would probably be in contradiction to what empirical readers would describe as their narrative experience of the time continuity. Genette himself would probably agree that it would be vansinne to postulate the existence of ellipsis between each sentence of a verbal narrative, because in beställning to become useful for narrative description, the concept must be narrowed to meaningful jumps in time.

Using the same argument, we could state that analepsis become salient when the evocation of past goes deeper than in the examples given above. inom dem mikroanalyser från beskrivning tidsföljd likt man finner hos Genette samt hans person som följer efter någon annan framstår sökandet efter anakronier inom texten inom flera fall vilket en självändamål, särskilt liksom man ofta fokuserar vid textpassager liksom ej besitter någon uttalat temporal alternativt beskrivning dimension.39 Detta kunna existera enstaka förklaring mot för att dem komplexa rörelser mellan olika temporala positioner liksom Genette samt hans person som följer efter någon annan därför minutiöst registrerar samt illustrerar inom sina scheman egentligen ej är kapabel ge någon adekvat foto från berättelsers temporala uppbyggnad.

inom flera fall utgör dem mikroskopiska kronologiska avvikelser vilket dem samtalar om enstaka helt naturlig resultat från den hierarkiska relationen mellan olika typer från data inom texten. sådana tidskiften existerar endast intressanta alternativt anmärkningsvärda angående man förutsätter för att detta ägde varit möjligt för att återge samtliga händelser samt situationer såsom vid något sätt relateras alternativt omnämns inom berättelsen inom enstaka strikt kronologisk ordning.

till modell vid liknande mikroanalyser titta Aaslestad (1999:43), Bal (1994:85-86), Reitan (2008:64-65) samt 39 Wallroth (1992:101) . 40 1.6 Den huvudsakliga berättelsen 1.6. 1 start definition vilket oss sett utgör den huvudsakliga berättelsen en centralt analytiskt term inom Genettes bedömning från berättelsens tidsdimension.

Genette (1990:48) beskriver inom inledningen mot delkapitlet angående beskrivning tidsföljd den huvudsakliga berättelsen alternativt primärberättelsen vid nästa något cirkulära sätt: Every anachrony constitutes, with respect to the narrative into which it fryst vatten inserted-onto which it fryst vatten grafted-a narrative that fryst vatten temporally second, subordinate to the first in a sort of narrative syntax.

[…] We will henceforth call the temporal level of narrative with respect to which anachrony fryst vatten defined as such, “first narrative”. Den temporala nivå likt Genette kallar primärberättelsen existerar således ett förutsättning på grund av för att man överhuvudtaget bör behärska känna igen vissa segment inom texten liksom reflektioner över det förflutna alternativt framåtblickar.

Genettes kategorisering från olika typer från anakronier existerar likaledes beroende från primärberättelsen såsom referenspunkt. Detta framkommer inom Genettes detaljer från anakroniernas utsträckning (reach, Genette 1990:48) inom förhållande mot ”the present moment”: An anachrony can reach into the past or the future, either more or less far from the ”present” moment (that fryst vatten, from the moment in the story when the narrative was interrupted man room for the anachrony): this temporal distance we will name the anachrony’s reach.

(Genette 1990: 48). Primärberättelsen existerar även från grundläggande innebörd då man önskar skilja mellan reflektioner över det förflutna såsom täcker ett period fram mot primärberättelsens introduktion (complete analepsis, Genette 1990:62) alternativt endast ett isolerad incident inom detta förflutna (partial analepsis Genette 1990:62). Detsamma gäller distinktionen mellan externa samt interna anakronier.

Externa anakronier ligger utanför den huvudsakliga berättelsens temporala fält (”the temporal field of the first narrative”, Genette 1990:50) alternativt utsträckning (”the extent of the first narrative” Genette 1990:49), vilket innebär för att dem hänför sig mot händelser vilket skett före alternativt efter primärberättelsens kronologiska start samt slut.

dem reflektioner över det förflutna samt framåtblickar liksom ligger innanför den huvudsakliga berättelsens temporala fält tillhör kategorin interna anakronier (Genette 1990:49). liksom Hébert (1983:315, 317) noterar ger Genette dock ej någon genomskinlig definition alternativt redogörelse från primärberättelsen, trots för att den äger enstaka således nödvändig funktion nära studiet från den 41 temporala strukturen inom enstaka kortroman alternativt långnovell.

en flertal ämnen likt existerar viktiga på grund av den praktiska textanalysen förblir obesvarade, såsom frågan vilka kriterier man förmå nyttja sig från på grund av för att att fatta beslut eller bestämma något vilka partier inom berättelsen liksom hör mot den huvudsakliga respektive den sekundära temporala nivån (Currie 2007:35-37, van Rees 1986:118-120).

Frånsett en fåtal modell ifrån klassiska litterära verk ger Genette heller ingen vägledning angående hur man är kapabel avgränsa den huvudsakliga berättelsens utsträckning inom tiden, d.v.s. nära vilken tidpunkt inom historiens omfattande tidschema den huvudsakliga berättelsen inleds samt då den når sin slutpunkt. i enlighet med Mosher (1976:81, 1980:173) fullfölja detta metoden svår för att tillämpa; angående man ej kunna känna igen ett temporalt avgränsad primärberättelse inom texten går detta ej för att att fatta beslut eller bestämma något vilka textsegment bör betraktas såsom externa alternativt interna anakronier.

Den huvudsakliga berättelsen förblir inom Genettes presentation från beskrivning tidsföljd främst enstaka implicit bakgrund mot beskrivningen samt klassificeringen från olika typer från tidsavvikelser vid olika nivåer inom texten. Hos Ryan (1999:124) finner man dock ett pragmatiskt förankrad definition likt fokuserar vid den huvudsakliga berättelsen vilket enstaka elementär komponent inom detta litterära verkets komposition: Every narrative cuts a stretch of finite length from the infinite fabric of time and plays it back for the reader.

Whether the main narrative tense fryst vatten the present or the past, the reader lives this time as a moving present and becomes in imagination a witness to the events. The limits imposed bygd narrative on the time continuum are both necessary and arbitrary; necessary from a pragmatic viewpoint since telling cannot go on alltid, and since a well-formed story must have according to Aristotle, a beginning, a mittpunkt and an end, but also arbitrary, if one remembers that every första state has a pre-history, every conclusion has an implicit sequel, and every event in the mittpunkt has ramifications that fall outside of the narrative öppning.

bygd utsträckning representation beyond the events selected for reenactment in the narrative present, recursive narration helps narrators cope with proliferating stories. Den huvudsakliga berättelsen kunna i enlighet med ovanstående definition betraktas såsom enstaka innehållsmässigt samt temporalt privilegierad nivå inom vilken handlingen kontinuerligt rör sig vidare inom tiden.40 Primärberättelsens privilegierade ställning eller tillstånd inom förhållande mot andra tidsnivåer inom berättelsen framkommer inom litteraturvetenskapliga beskrivningar från handlingens temporala utsträckning inom 40 titta Drys (1981:49) kommentarer angående denna temporala nivå: It will be observed that a timeline resembles what has traditionally been called “fictional present” or “narrative present”.

However, these two terms are often employed in such a way as to suggest that the ”narrative present” fryst vatten a temporal whole—a single period of time extending (in the fabula) from the first significant plot event to the gods, a period that fryst vatten to be discriminated from another such timespan, the ”narrative past”. 42 romaner likt Woolfs Fru Dalloway samt Joyces Ulysses: dessa romaner beskrivs genomgående vilket berättelser var handlingen utspelar sig beneath enstaka dygn, trots för att enstaka avgörande andel från texten består från passager liksom återger händelser vilka inträffade beneath tidigare tidsperioder (Heise 1997:52, besatthet 2010:173).

då litteraturvetare anger för att historien inom antika grekiska dramer liksom monark Oidipus utspelar sig beneath en dygn syftar dem likaledes vid detta skeende såsom utspelar sig vid scenen, snarare än vid detta skeende likt kunna rekonstrueras vid grundval från den upplysning likt förmedlas inom karaktärernas dialoger.41 vid den makrostrukturella nivån sammanträffar den huvudsakliga berättelsen således tillsammans en händelseförlopp vilket utspelar sig den tidsperiod karaktärernas liv såsom sammanträffar tillsammans deras personlig nutid, inom relation mot deras förflutna alternativt deras kommande (Adams 2000:173, Mendilow 1952:96-98).

Adams (1996:19) relaterar detta narrativa nuet mot numeriskt värde olika temporala perspektiv vid handlingen: enstaka berättare kunna antingen gestalta händelserna inifrån, såsom personerna inom fiktionsvärlden upplever dem inom sin personlig nutid, alternativt utifrån ifrån sitt eget temporala perspektiv, vilket omfattar handlingen inom dess totalitet.

i enlighet med Adams gestaltas händelser samt situationer inom fiktionsvärlden inom flera fall inom den ordning dem upplevs från karaktärerna. Berättarens begränsning mot huvudpersonernas temporala perspektiv existerar vanlig även inom uttalat retrospektiva berättelser, liksom jagberättelser. Adams (1996: 19-20) illustrerar detta genom för att leda mot enstaka scen inom Huckleberry Finns äventyr, var Huck samt Jim upptäcker enstaka död man inom en bostad vid vattendrag.

Trots för att Huck redan vet för att den döde mannen existerar hans far då denne nedtecknar sin historia, begränsar han sig mot vilket denne visste då händelserna utspelade sig. Varken läsaren alternativt Hucksom-karaktär får därför reda vid vem den döde mannen existerar förrän inom slutet från berättelsen, då Jim avslöjar hans identitet på grund av Huck.

dem begrepp vilket används till för att beteckna primärberättelsen indikerar dess innebörd både till intrigen samt till tidsanalysen: primärfabeln (Cederholm 1986:14), Gegenwartshandlung (Lämmert 1956:44), the plot proper (Danow 1986:253), the basic story (Toolan 2001:55), the main story (de Jong 2007:36), the narrative NOW (Chatman 1978:63) samt the action proper (Sternberg 1978).

Dessa begrepp syftar både vid berättelsens 41 titta Moshers (1987:696-697) bedömning från Bals skildring från fabulan inom monark Oidipus In her treatment of duration in classical tragedy, Bal mentions the unity of time bygd which the ”fabula” fryst vatten limited to ”one day and one night” (p. 38). If the fabula fryst vatten defined, as it usually has been since the Russian Formalists, to mean the content, the ämne, of narrative (Erlich 1969:240, citing Viktor Sklovskij), the fabulas of such model tragedies as Oedipus cannot be thought of as restricted to twenty-four hours when Oedipus's whole life fryst vatten alluded to in summary expositions, nor can any of the narrative ämne lie ”outside the borders of the fabula” (p.

79). 43 tidsdimension samt vid dess papper alternativt narrativa innehåll; the narrative NOW samt Gegenwartshandlung refererar främst mot berättelsens tidsdimension, medan formulering liksom primärfabel, the plot proper samt the main story indikerar för att detta händelseförlopp liksom utspelar sig inom detta narrativa nuet uppfattas likt berättelsens huvudhandling.

1.6.2 Den hierarkiska relationen mellan olika tidsramar inom berättelsen angående oss återvänder mot Genettes definition från ett anakroni framgår detta för att enstaka återblick alternativt framåtblick utgör ett temporalt underordnad historia, vilket fogas in inom den framåtblickande primärberättelsen (”a narrative that fryst vatten temporally second, subordinate to the first in a sort of narrative syntax”).

Efter denna utvikning återvänder berättelsen mot detta narrativa nuet samt handlingen rör sig åter vidare inom tiden (Genette 1990:61-66). inom normalfallet utgör enstaka återblick alternativt framåtblick således enstaka temporär avvikelse ifrån en pågående kronologiskt förlopp inom detta narrativa nuet, snarare än någon radikal omstrukturering från relaterat till händelser tidsföljd inom historien (Chatman 2009:32-33).

detta liksom berättas alternativt ”frammanas” inom ett återblick alternativt framåtblick existerar även inom flera fall ej någon enskild papper alternativt incident, utan läka komplex alternativt sekvenser från händelser inom detta förflutna alternativt inom framtiden (Yevseyev 2012:53).42 detta skeende vilket återges inom dessa mer grundlig reflektioner över det förflutna samt framåtblickar rör sig fast vidare inom tiden vid den sekundära narrativa nivån.

Återblickens interna temporala organisation existerar följaktligen helt kronologisk; likt Carroll (2001:126) noterar existerar detta endast inom förhållande mot berättelsens makrostrukturella temporala organisation vilket anakronier är kapabel betraktas vilket avvikelser ifrån den kronologiska framställningen.43 inom dem fall då återblicken hänför sig mot ett bestämd incident existerar detta tämligen enkelt för att summera dess innehåll, eftersom detta rör sig angående enstaka unik samt temporalt avgränsad episod inom detta nära alternativt avlägsna förflutna.

reflektioner över det förflutna inom litterär prosa utgörs dock inom flera fall från summerande redogörelser på grund av grundlig perioder, vars främsta funktion existerar för att ge bakgrundsinformation angående situationer samt personer inom den huvudsakliga berättelsen (Dancygier 42 Detta gäller främst reflektioner över det förflutna.

Framåtblickar existerar liksom regel mindre samt innehåller ofta ett hänvisning mot något liksom kommer för att inträffa inom framtiden, snarare än regelrätta skildringar från framtida händelser. 43 titta även Yevseyey (2012:53): [...] the narratological notion of anachrony means that a whole del av helhet of the narrated story fryst vatten shifted forward or backward in the ord, the beställning of events within this övergång being, nonetheless, chronological.

44 2012:38-39, Genette 1990:50, Sternberg 1978:31-33). liknande presenterande reflektioner över det förflutna utgör snarare kompositionella enheter likt inom flera fall äger ett vag alternativt obestämbar temporal position, särskilt då dem återger habituella händelser. inom detta fall framstår beteckningar likt expositional blocks, (Sternberg 1978:32) alternativt biographical resultat (Talib 1990:4) vilket enstaka mer adekvat detaljer från återblickens narrativa innehåll.

Analysen från berättelsens tidsföljd förutsätter för att detta existerar möjligt för att inordna dem berättade händelserna inom åtminstone tre olika temporala nivåer: detta narrativa nuet, detta narrativa förflutna samt den narrativa framtiden. Såsom framgår från beteckningar liksom primärfabeln alternativt main story existerar detta narrativa nuet enstaka hierarkiskt överordnad nivå inom förhållande mot dem andra temporala nivåerna.

Detta blir särskilt klart inom berättelser likt består från flera handlingstrådar, såsom t.ex. berättelser likt växlar mellan huvudpersonens nutid samt olika perioder inom hans alternativt hennes förflutna. Adams (1999) redogörelse från den narrativa tidsföljden inom The Handmaids Tale illustrerar den hierarkiska relationen mellan primärberättelsen samt dem infogade återblickarna: […] the beställning of events fryst vatten a major aspect of the narrative, and it consists of three sequences: the main story sequence defined bygd the narrative present, and two subordinate story sequences made up of past episodes.

The main story sequence begins with Offred’s ankomst at the Commander’s house and ends with her avfärd. Embedded within this main story sequence are a number of episodes from Offred’s past, and when we put these episodes tillsammans, they struktur two subordinate sequences of events. The earlier sequence consists of events from Offred’s life before she attempts to escape from Gilead, and the other sequence consists of events from Offred’s experience at the Red Centre.

Two points need to be made about the beställning of events in such narratives: first, the beställning fryst vatten based on a hierarchy dominated bygd the main story sequence, and second, the events in the main story sequence are presented in their chronological beställning while the events in the subordinate sequences are not. Adams (2001) vidareutvecklar sitt resonemang angående relationen mellan den överordnade primärberättelsen samt underordnade sekvenser inom detta förflutna inom ett senare produkt.

han kallar dessa temporala nivåer på grund av tidsramar (time frames) samt beskriver dem liksom ”a series of events linked tillsammans in a temporal unit” (Adams (2001:174). denne anger tre olika typer från kriterier vilket fullfölja detta möjligt för att urskilja övergångar mellan dessa tidsramar inom berättelser såsom existerar hållna inom förfluten tidsperiod (Adams 2001:175-176): Temporal nouns, adverbs of time, and the past perfect combine to struktur a category called time.

Subject nouns struktur a category called topic. And the simple past tense falls into a third category 45 called default, for the simple past tense becomes significant only when no other feature fryst vatten present. These three categories are defined bygd their form eller gestalt and function: 1. The category time consists of temporal nouns, adverbs, and the past perfect, and it has the function of setting a new time frame.

2. The category topic consists of nouns or noun phrases introduced previously in the ord, and it has the function of resetting the time frame to that of the previous topic. 3. The category default consists of the simple past tense, and it has the function of maintaining the current time frame. inom dem berättelser var nutidshandlingen återges inom preteritum indikeras övergången ifrån detta narrativa nuet mot detta narrativa förflutna således normalt tillsammans en tempusskifte ifrån preteritum mot pluskvamperfekt, vilket kunna kompletteras tillsammans med en temporalt substantiv alternativt en tidsadverbial vilket hänvisar mot ett bestämd tidpunkt alternativt period..

Framåtblickar är kapabel indikeras tillsammans hjälp från en verb inom futurum alternativt tillsammans andra formulering likt förlägger skeendet mot framtiden. Växlingen mellan olika tidsramar kunna även signaleras tillsammans med hjälp från olika kontextuella markörer, såsom passagens tema alternativt papper. inom berättelser liksom genomgående existerar hållna inom presens behöver växlingen mellan nutid samt dåtid ej indikeras genom tempusväxling; i enlighet med Fludernik (2003:128) är kapabel reflektioner över det förflutna inom detta fall är kapabel nyttja både presens samt verb till förfluten tidsperiod.

likt Lethcoe (1969:246-248) påpekar växlar återblickens tempus ofta ifrån pluskvamperfekt mot enkla tempus då handlingen väl äger förankrats inom detta förflutna, vilket innebär för att dem återblickarnas tempus ej skiljer sig ifrån dem passager vilket utspelar sig vid karaktärernas nutid. Växlingen ifrån pluskvamperfekt mot preteritum inom ramen till enstaka återblick stämmer överens tillsammans Adams (2001:175) övervakning för att meningar inom preteritum existerar beroende från enstaka redan etablerad tidsram till sin temporala referens.

Efter för att pluskvamperfekt besitter placerat den berättade handlingen inom detta förflutna, tolkas dem efterföljande verben inom preteritum såsom refererande mot enstaka tidigare tidsperiod inom förhållande mot den pågående nutidshandlingen. Jag äger hittills behandlat anakronier likt återger faktiska händelser, vilka besitter skett inom detta avlägsna alternativt nära förflutna samt därmed är kapabel inordnas inom läsarens mentala rekonstruktion från olika faser inom historien.

detta finns även ett typ från passager såsom varken återger händelser alternativt avviker ifrån detta narrativa nuets temporala framåtskridande, dock såsom ofta behandlas vilket anakronier inom berättartekniska studier. enstaka detalj inom enstaka beskrivande övergång alternativt ett anmärkning inom ett dialog är kapabel analyseras vilket enstaka framåtblick, angående den är kapabel tolkas såsom ett antydan angående något liksom kommer för att inträffa längre fram inom handlingen.

vid identisk sätt kunna vaga 46 anspelningar vid tidigare incidenter såsom förekommer inom dialogsekvenser analyseras vilket reflektioner över det förflutna, trots för att dem inom flera fall ej hänför sig mot konkreta händelser. Denna typ från förebådande (foreshadowing) samt vaga analeptiska referenser besitter dock relativt lite för att utföra tillsammans Genettes ursprungliga definition från enstaka anakroni vilket enstaka beskrivning manöver såsom består inom för att informera ifall ett alternativt en flertal händelser såsom redan besitter skett alternativt kommer för att inträffa nära ett mer alternativt mindre klart angiven tidpunkt inom handlingen.

likt Ron (1987:433-434) betonar bör man därför utföra enstaka distinktion mellan faktiska tidsskiften samt tematiska anspelningar vid tidigare alternativt senare händelser, vilka förutsätter enstaka ytterligare typ från tolkning ifrån läsarens blad. Dessa tematiska anspelningar äger inget direkt samband tillsammans berättelsens tidsdimension, utan utgör icke-temporala element vars funktion inom intrigen uppdagas inledningsvis inom efterhand, då läsaren känner mot handlingen liksom totalitet.

1.7 översikt Händelser, situationer samt handlingar utgör ett given utgångspunkt till beskrivningen från berättelsens tidsföljd samt duration, då berättelser återger en händelseförlopp inom tiden. ”Händelse inom historien” äger inom den berättartekniska litteraturen trots detta förblivit enstaka tämligen vag entitet, likt förmå representeras från en flertal element inom texten: en handlingsverb, ett del tillsammans tankeåtergivning alternativt en helt textavsnitt såsom skildrar enstaka längre tidsperiod inom någon från karaktärernas liv.

till för att behärska ge enstaka adekvat redogörelse från berättelsens temporala organisation behövs detta därför ett mer genomtänkt definition från ”händelse” vid olika nivåer inom handlingen. vid den narrativa mikronivån betecknar ”händelse” främst karaktärernas fysiska samt mentala handlingar, vilka kunna återges vid olika sätt inom texten: inom berättarens narrativa passager, inom passager tillsammans anförande samt tankeåtergivning alternativt inom dialogsekvenser.

vid ett överordnad nivå är kapabel ”händelse” beteckna innehållet inom mer grundlig narrativa enheter, såsom episoder, scener alternativt temporala parti. Segmenteringen från berättelsen inom liknande makrostrukturella enheter förmå ligga ner mot bas till enstaka parafras alternativt skiss ovan handlingen inom dess totalitet.

Studiet från beskrivning tidsföljd existerar starkt präglat från dikotomin mellan enstaka händelsesekvens tillsammans med enstaka viss temporal utsträckning samt dess återgivning inom en konkret medium, såsom dem ryska formalisternas distinktion mellan fabula samt sjuzhet alternativt inom narratologins distinktion mellan bakgrund samt diskurs.

Den mot synes enkla samt självklara distinktionen mellan relaterat till händelser tidsföljd inom den representerade världen samt deras återgivning inom ett långnovell, en skådespel alternativt enstaka rulle bortser dock ifrån för att berättelser förmå bestå från flera olika narrativa, temporala samt ontologiska 47 nivåer. en vanligt modell inom litterär prosa existerar dialoger, liksom ofta innehåller infogade berättelser såsom återger händelser inom detta förflutna.

enstaka äldre man kunna t.ex. informera ifall händelser inom sin tidig del av ett liv inom ramen på grund av enstaka konversation inom nutidshandlingen. angående man enbart fokuserar vid berättelsen såsom ord, skulle liknande retrospektiva passager behärska anges vilket modell vid hur diskursen är kapabel omstrukturera historiens temporala flöde. ifall man däremot fokuserar vid detta skeende såsom återges inom den omgivande primärberättelsen, finner man för att dem numeriskt värde tidsordningarna inom detta fall faktiskt löper jämsides, då nutidshandlingen rör sig vidare tiden medan personerna talar.

Detta beror vid för att själva talakten utgör ett sektion från detta sceniska förloppet vid den huvudsakliga narrativa nivån; detta existerar endast innehållet inom den muntliga berättelsen såsom hänför sig mot detta förflutna. Detsamma gäller dem flera segment var resultat angående förflutna händelser förmedlas via huvudpersonens reflektioner, vilket existerar fallet inom Joyces Eveline, såsom ofta används vilket exempeltext inom studier från berättelsens tidsdimension.

Genom för att nyttja sig från subjektiva reflektioner över det förflutna inom form eller gestalt från infogade muntliga berättelser, minnesmonologer, skrivelse o.s.v. kunna enstaka författare förmedla upplysning ifall tidigare händelser vid en sätt såsom fullfölja för att reflektioner över det förflutna ej uppfattas liksom avgörande avbrott inom en pågående skeende.

dem berättelser var förflutna händelser konsekvent förmedlas via karaktärernas anförande alternativt idéer skulle t.o.m. behärska betraktas såsom helt kronologiska, då texten återger personernas äventyr inom den ordning dem inträffar inom berättelsens nutid. inom den mån man önskar betrakta subjektiva reflektioner över det förflutna liksom temporala avvikelser existerar detta mer adekvat för att förlägga återgången mot detta förflutna mot historien; liksom inom verkliga existensen kunna enstaka individ informera ifall vad såsom skett nära en tidigare situation alternativt minnas händelser inom detta förflutna.

inom min översyn från primärberättelsen alternativt detta narrativa nuet liksom berättartekniskt term äger jag betonat för att chansen för att urskilja enstaka räcka kronologiskt berättade episoder utgör enstaka grundförutsättning på grund av för att analysen från anakronier alternativt temporalomkastningar. dem olika tidsuttryck liksom placerar reflektioner över det förflutna samt framåtblickar inom tiden existerar ju beroende från den omgivande primärberättelsen på grund av sin temporala referens.

ett tidsmarkör likt på grund av numeriskt värde veckor sedan alternativt förra året kunna därför syfta vid helt olika tidpunkter beroende vid den omgivande nutidshandlingen. Framåtblickar besitter likaledes ofta ett plats referens, inom den bemärkelsen för att dem måste relateras mot detta skeende vilket återges inom efterföljande parti inom primärberättelsen.

enstaka framåtblick hänsyftar följaktligen mot händelser vilket både ligger längre fram inom texten samt längre fram inom tiden vid nutidshandlingens tidsaxel. inom berättartekniska framställningar föreställer man sig historien vilket en flöde från händelser vilka rör sig fast vidare inom tiden, samt liksom berättelsen antingen förmå följa alternativt avvika ifrån.

Jag skulle dock vilja hävda för att historiens temporala framåtskridande existerar ett 48 litteraturteoretisk konstruktion. Man är kapabel självklart inom efterhand försöka datera samtliga händelser liksom återges inom enstaka allegori samt inordna dem vid enstaka tidslinje genom för att avbryta ut dem infogade återblickarna samt framåtblickarna ur sitt narrativa kontext inom primärberättelsen.

dem flera modell vid sådana kronologiska skisser vilket man finner inom den berättartekniska litteraturen framstår dock såsom statiska efterhandskonstruktioner. ett kronologisk uppställning kunna ej illustrera alternativt förklara upplevelsen från för att följa en dynamiskt framåtblickande händelseförlopp beneath läsning gång. Den nivå inom berättelsen likt ligger närmast Lodges (1980:20) presentation från historien likt ett temporal ström existerar i enlighet med min fras den makrostrukturella nivå var relaterat till händelser ordning inom berättelsen sammanträffar tillsammans med deras tidsföljd inom historien, d.v.s.

den nivå såsom kallas primärberättelsen alternativt detta narrativa nuet. Historien såsom enstaka fullständig kronologisk rekonstruktion från samtliga händelser liksom återges inom ett allegori (eller inom betydelsen ett underliggande ”djupstruktur”) existerar egentligen ej essentiell till ett presentation från berättelsens tidsföljd, eftersom reflektioner över det förflutna samt framåtblickar utgör textuellt markerade avvikelser ifrån en pågående skeende, vars ”här samt nu” är kapabel variera mellan olika partier inom enstaka längre långnovell.

till för att ett del bör tolkas liksom ett återblick alternativt framåtblick räcker tillsammans för att den existerar tillbakablick alternativt framåtblickande inom relation mot enstaka redan etablerad temporal baslinje inom en visst textavsnitt alternativt inom berättelsen såsom helhet.44 Händelserna behöver följaktligen ej följa vid varandra inom någon strikt ordningsföljd inom historien på grund av för att läsaren bör behärska urskilja reflektioner över det förflutna samt framåtblickar inom texten; detta räcker tillsammans med för att detta finns markörer såsom placerar dem händelser liksom återges inom den aktuella passagen inom detta förflutna alternativt inom framtiden inom förhållande mot den omgivande nutidshandlingen.

44 detta existerar från detta skäl likt enstaka återblick är kapabel etablera ett ”nutidsposition” på grund av enstaka påföljande del liksom går ännu längre tillbaka inom tiden. Peters (2005:59) finner detta därför nödvändigt för att presentera ytterligare ett kategori från reflektioner över det förflutna, såsom denna kallar meta-analepsis, d.v.s.

”an analepsis within an analepsis”. 49